När Förvaltningsrätten i Stockholm prövade frågan kom man fram till att det var fråga om två separata produkter. Man gick också på Skatteverkets linje om att den skäliga grunden för beräkningen skulle vara vara marknadsvärdet och inte produktionskostnaden.
I samband med överklagandet till kammarrätten hävdade bolaget att skivans marknadsvärde inte var högre än dess produktionskostnad i det så kallade ”streamingklimat” som numera råder i och med Internet.
Kammarrätten hänvisar till ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen och menar att det är fråga om två separata varor. Man anser dessutom att det saknas ett givet marknadsvärde på skivan och tidningen eftersom de endast säljs ihop.
En uppdelning på basis av produktionskostnaderna anses dock inte skälig då bolaget i sin beräkning endast tagit med de direkta kostnaderna för själva framställandet av skivan, vilket motsvarat totalt sju kronor.
Kammarrätten tar istället fasta på vad kunderna efterfrågar och påpekar att dessa inte enbart efterfrågar en tom skiva utan även den inspelade musiken. Även om streaming minskar värdet på skivor så är bolagets påstående om att marknadsvärdet är det samma som produktionskostnaden av skivan därför orimligt lågt.
Skatteverkets uppskattning utifrån försäljningspris på likande tidningar och skivor är istället skälig och överklagandet avslås.
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
