Hovrätten river upp den tidigare domen och friar en man som i tingsrätten dömts till två års fängelse för att ha våldtagit sin sambos väninna.
De DNA-spår som finns i bevisningen kan ha andra förklaringar och vissa uppgifter i målet tyder på att väninnan efteråt inte varit helt säker på att våldtäkten verkligen inträffat, enligt domstolen.
En man i 30-årsåldern dömdes i Örebro tingsrätt till två års fängelse efter en händelse i Örebro i december 2017.
Mannen och hans fästmö hade den aktuella helgen besök av en av hennes bästa vänner, som var tänkt att vara tärna på deras bröllop nästa sommar. Efter besöket polisanmälde väninnan mannen för våldtäkt. Enligt kvinnans berättelse hade hon efter en utekväll tillsammans vaknat av att mannen befann sig i gästrummet och genomförde ett samlag med henne. Kvinnan har då ”dragit åt sig sina ben”, varpå mannen slutat och lämnat rummet. Kvinnan uppgav att hon dagen därpå hade hittat mannens kalsonger i den soffa där hon sovit – och att dessa stämde överens med de kalsonger som dokumenterats på bild kvällen innan av mannens sambo.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
”Kunde ha drömt”
Mannen berättade, å sin sida, att både han, sambon och väninnan varit vakna och pratat inne i gästrummet mot slutet av kvällen. Mannen hade då legat i soffan bakom väninnan, men kunde inte erinra sig om han klätt av sig vid denna tidpunkt. Efter en stund hade mannen somnat och hans nästa minnesbild var hur han går upp ur soffan och går in till sin sambo i deras sovrum och lägger sig. Något samlag hade dock inte förekommit, enligt mannen – som i tingsrätten spekulerade i att kvinnan kunde ha drömt eller missuppfattat något på grund av sin berusning. Mannen sover ofta naken och uppgav att han kunde ha tagit av sig sina kalsonger i sömnen.
DNA på kvinnans trosor
Tingsrätten ansåg dock inte att det fanns någon rimlig förklaring till att Polisen kunnat säkra DNA-spår från mannen på utsidan av grenen på kvinnans trosor. Till detta kom att kvinnan hittat mannens kalsonger i soffan – samma kalsonger som han fotograferats i av sin sambo när både han och väninnan ”däckat” i soffan kvällen innan. Domstolen ansåg också att det var uteslutet att kvinnan drömt eller missuppfattat vad som hänt. Hennes trovärdiga uppgifter skulle istället läggas till grund för bedömningen.
Det var enligt tingsrätten därför styrkt att mannen hade genomfört ett samlag med kvinnan när hon sovit, och alltså otillbörligt utnyttjat att hon befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Mannen dömdes därför mot sitt nekande till två års fängelse för våldtäkt och ålades även att betala 115 000 kronor i skadestånd till kvinnan.
Frias helt
Göta hovrätt river nu upp den fällande domen och friar mannen helt.
Försvaret har i hovrätten åberopat ett kompletterande sakkunnigutlåtande från Nationellt forensiskt centrum som anger att det är ”fullt möjligt” att den mindre mängd DNA som det handlar om har överförts på annat sätt än genom samlag. Det kan till exempel vara så att mannen och väninnan befunnit sig nära varandra i soffan eller att överföring skett genom sängkläderna.
Varken sperma eller DNA från mannen har heller påträffats i prover från kvinnans underliv. Avsaknaden av spår motbevisar inte att samlag förekommit, men får enligt hovrättens mening ”i någon mån anses tala mot att så är fallet”.
Hovrätten konstaterar därutöver att fotografiet på mannen och väninnan tillsammans varken talar för eller emot åklagarens påstående.
”Inte varit säker”
Det avgörande i bevissituationen blir istället värderingen av de uppgifter som lämnats av målsäganden, som enligt hovrätten framstått som mycket trovärdig. Hennes uppgifter om händelseförloppet innan hon hamnat i samma säng som mannen stämmer dock inte med de uppgifter som lämnats av mannen och hans dåvarande sambo, som hörts på nytt i hovrätten. Det finns dessutom en förhörsuppgift i utredningen där kvinnan på ett tidigt stadium har uppgett att hon på morgonen gått in till mannens sambo, men då inte vågat säga något till henne eftersom hon inte varit säker på om våldtäkten var något hon drömt eller om den verkligen inträffat.
Anteckningar från polisförhör kan av flera skäl vara missvisande och ska därför värderas med försiktighet, skriver hovrätten. Samtidigt har kvinnan gjort vissa andra uttalanden som också de uttrycker osäkerhet kring om samlaget ägt rum. Hovrätten noterar här bland annat att kvinnan när hon hittat mannens kalsonger har sett detta som ”ett bevis och en bekräftelse på att våldtäkten hade inträffat”. ”Enligt hovrättens mening framstår det som något svårförklarligt och motsägelsefullt att målsäganden skulle uttrycka sig på dessa sätt om hon hela tiden varit helt övertygad om riktigheten av det hon upplevt”, skriver hovrätten.
Högt ställda krav
Även om målsäganden har lämnat trovärdiga uppgifter anser hovrätten, i avsaknad av annan direkt bevisning till stöd för åtalet, inte att bevisningen når upp till det högt ställda krav som gäller i brottmål – där det inte får finnas ”några frågetecken av betydelse kring tillförlitligheten av målsägandens uppgifter”. Våldtäktsåtalet och skadeståndstalan ogillas nu därför av en enig hovrätt. (Blendow Lexnova)
