Tingsrätten konstaterade att ord stod mot ord och att ingen av parterna var mer trovärdig än den andra. Då åklagaren inte förmått att med erforderlig styrka visa att kvinnan på grund av sömn varit i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap. 1 § BrB ogillades åtalet om våldtäkt. Tingsrättens skiljaktiga ledamöter, rådmannen och en nämndeman, menade att mannen borde dömas för våldtäkt som var mindre grov.
De skiljaktiga anförde att kvinnans berättelse skulle läggas till grund för bedömningen, och hänvisade till NJA 2008 s. 482. En man hade kortvarigt fört in sina fingrar i en sovande kvinnas slida och orsakat henne viss smärta. Mannen avbröt sitt handlande när kvinnan vaknade och klargjorde att hon inte var intresserad.
HD konstaterade att det vare sig förekommit våld, hot eller förnedrande eller förödmjukande inslag, utöver kränkningen i sig, och dömde mannen för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § tredje stycket BrB. Mot bakgrund av domen fann de skiljaktiga att mannen skulle dömas för våldtäkt som är att anse som mindre grov.
Hovrätten instämmer nu helt i de övervägningar och bedömningar som angetts i den skiljaktiga meningen i tingsrätten och bestämmer påföljden till ett års fängelse. Mannen ska också utge 55 000 kronor i skadestånd.
