Hovrätten river upp tingsrättens friande dom och fäller en man för våldtäkt.
Till skillnad från underinstansen anser hovrätten att avsaknaden av ”åsyna vittnen” inte gör det omöjligt att döma mannen för våldtäkt då en rad vittnesberättelser om kvinnans agerande och mående efter händelsen stödjer hennes egna berättelse.
Den åtalade mannen och målsäganden hade träffats i cirka 1,5 månad. De hade inget stabilt förhållande, men hade haft sex ett antal gånger tidigare. Den aktuella händelsen utspelade sig efter att den åtalade mannen hämtat upp målsäganden hos en vännina. Under kvällen hade de sex, innan de båda somnade.
Målsäganden har berättat att hon vaknade tidigt morgonen därpå och klev upp för att ta en cigarett och dricka ett glas vatten innan hon somnade om. Hon vaknade senare av att mannen hade sina fingrar mot hennes underliv. Hon var sömndrucken och sa inte mycket och mannen kom att lägga sig på henne, kysste henne och förde in sitt könsorgan i henne. Hon sa då att han skulle vara försiktig och därefter att han skulle sluta, vilket han gjorde. Han sa att han ville ha sex men hon sa att han hade varit för hårdhänt kvällen innan och att han fick skylla sig själv. När hon fick ett meddelande på telefonen och vände sig om i sängen puttade han henne så att hon låg på mage och satte sig med benen runt om henne och genomförde ett samlag iallafall. Hon sa hela tiden att hon inte ville.
Hon uppgav vid tingsrätten att hon inte upplever att hon blivit våldtagen under den första delen eftersom mannen slutade när hon sa till. Efter att hon hade fått telefonmeddelandet slutade han inte trots att hon sa att hon inte ville.
Nämndemän fällde avgörandet
Mannen har å sin sida uppgett att de båda hade vanligt sex och att målsäganden sagt att det gjorde ont, varpå han slutade. Det har hänt tidigare att hon sagt att det gjort ont – och han har slutat direkt. Det har även hänt att målsäganden i efterhand sagt att det gjort ont. Under det aktuella tillfället var målsäganden förvisso ”lite tillbakadragen”, men han trodde det kunde bero på smärtor från dagen innan.
Ett antal personer vittnade vid domstolen och målsägandens mående och agerande efter händelsen. Tingsrätten konstaterade dock att det saknades ”åsyna vittnen” som kunde redogöra för händelsen. Dessutom fanns det rum för att skadorna som målsäganden haft kunde uppstått kvällen innan och de ”talade inte entydigt för att hon utsatts för ett övergrepp”. Då ord stod mot ord ansågs inte bevisningen tillräcklig – och mannen friades.
Rådmannen var dock skiljaktig och ville döma mannen för våldtäkt av normalgraden. I sin skiljaktiga mening skrev hon att målsägandens berättelse, enligt henne, var ”klar, lång och detaljrik” och fick starkt stöd av vittnenas berättelser. Enligt rådmannen var mannens berättelse inte heller lika detaljrik som målsägandens och vann inget stöd av annan bevisning.
Begått gärningen med uppsåt
Svea hovrätt går nu på den skiljaktiges linje och dömer den friade mannen för våldtäkt av normalgraden. Domstolen hänvisar till rådmannens skiljaktiga mening och konstaterar att målsägandens berättelse varit ”klar lång och detaljrik” som varit fri från svårförklarliga moment och framstår som självupplevd. Berättelsen vinner också starkt stöd av vittnenas uppgifter om målsägandens agerande och mående efter händelsen. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten också att de journalanteckningar som åberopats ger ”ett visst mindre stöd” för hennes berättelse.
Enligt hovrätten har de uppgifter och den bevisning som mannen åberopat inte heller försvagat värdet av åklagarens bevisning – och hans uppgifter är motbevisade. Mot den bakgrunden är det styrkt att han genomfört samlag med målsäganden som inte deltog frivilligt när han ”fortsatt sitt övergrepp mot henne med hjälp av våld bestående i hårda grepp och att han nyttjat sin kroppstyngd för att trycka ned och hålla fast henne”.
Hovrätten anser att mannen har begått gärningen med uppsåt och dömer nu mannen till två år och sex månaders fängelse för våldtäkt av normalgraden.
