Åtta fosterhemsbarn stämmer advokatbyrå och en av byråns advokater efter ”vårdslöst utformad skadeståndstalan och vårdslöst bedriven tvistemålsprocess”. De kräver tillbaka pengarna som de betalat för advokatarvodet och yrkar om skadestånd.
Åtta stämningsansökningar har lämnats in till Stockholms tingsrätt mot en advokatbyrå och en av dess advokater. Samtliga stämningsansökningar kommer från tidigare klienter som pekar på advokatens brister i sitt arbete och att de därför kräver pengarna tillbaka eller att de inte ska betala för advokatkostnaderna.
Bakom stämningarna finns åtta män och kvinnor som fosterhemsplacerades som barn. Under placeringarna har barnen vid upprepade tillfällen utsatts för vanvård och övergrepp.
Mot den bakgrunden ansökte de alla, år 2013, om ersättning enligt lagen om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga i vissa fall. I beslut under 2014 avslog den så kallade ersättningsnämnden de nu vuxna fosterhemsbarnens ansökningar.
Målades upp som expert
De åtta männen och kvinnorna anlitade därför en advokat vid en välkänd byrå i Stockholm. Han skulle föra deras skadeståndstalan mot staten. Anledningen att just denna advokat anlitades var på grund av beskrivningen på advokatbyråns hemsida där de fått uppfattningen att han var expert på sådana uppdrag.
Dessutom valdes advokaten ut av de tidigare fosterhemsbarnen efter uppgift om att han skulle åta sig uppdraget pro bono. Trots detta har advokaten fakturerat för arbetet, framgår det av stämningsansökningarna. Efter att viss tid gått i ärendet, meddelade nämligen advokaten att han inte längre kunde arbeta pro bono då det ”hade blivit så många timmar”. Advokaten skulle därefter ta betalt per timme med ett belopp som motsvarade rättshjälpstaxan.
En skadeståndstalan mot staten väcktes vid Stockholms tingsrätt. Yrkandet, att staten skulle utge 100 000 kronor, bestreds av staten.
Tingsrätten avslog käromålet och ålade fosterhemsbarnen att betala motpartens rättegångskostnader.
Vårdslöst utformad skadeståndstalan
Fosterhemsbarnens nuvarande ombud advokat Monica Crusner och jur.kand. Dano Kostovski menar i stämningsansökan att advokaten har fört en ”vårdslöst utformad skadeståndstalan och vårdslöst bedriven tvistemålsprocess”. De pekar bland annat på att advokaten inte ens kunnat skilja på vad som är en bevisfråga och vad som är en rättsfråga.
Redan i tingsrätten har domstolen behövt hjälpa advokaten att utforma grunderna för talan.
Bristerna följer även i hovrätten. Hovrätten konstaterar att tingsrätten inte haft anledning att uppfatta fosterhemsbarnens talan på annat sätt än det som tingsrätten redovisat i dom och därmed har det inte förekommit något rättegångsfel. Hovrätten dömer heller inte annorlunda vid en taleändring som gjorts i denna instans.
”Det är alltså inte fråga om att N.N har fört fram ny rättslig argumentation avseende redan åberopade rättsfakta. Inte heller har han enbart åberopat en ny omständighet till grund för sin talan. Det han gör gällande i hovrätten innebär i stället att själva saken har ändrats. En sådan taleändring är inte tillåten varför talan i hovrätten ska avvisas i den del som avser ersättning för den vanvård och försummelse som N.N utsatts för”.
Tingsrätten och hovrätten noterar brister
Fosterhemsbarnens ombud uppger att advokaten ”inte utfört uppdraget på det sätt som N.N haft fog att förvänta sig av en advokat”.
Vidare skriver ombuden i stämningsansökan att det emellertid inte enbart var fosterhemsbarnen som har förväntat sig att advokaten skulle ha utfört talan på ett annat och bättre sätt. Ombuden hänvisar till det framgår av tingsrättens och hovrättens domar tydligt att tingsrätten har behövt ägna sig åt materiell processledning och att båda domstolarna trots detta har behövt tolka de grunder advokaten har anfört till stöd för talan.
”Ändå har grunderna varit så oklara för X.X (advokaten reds. Anm.) att han först efter tingsrättens dom och först i hovrätten har åberopat en grund som det är uppenbart att han hade behövt åberopa redan i tingsrätten, nämligen överträdelse av artiklarna 3 och 8 i Europakonventionen. Detta i sig visar att X.X inte har haft erforderlig kunskap inom det relevanta rättsområdet, i vart fall inte tillräckligt för att föra en skadeståndstalan med stöd av europarätten…”
Viktigt för upprättelsen
Ombuden advokat Monica Crusner och jur.kand. Dano Kostovski noterar att uppdraget avsåg inte några större ekonomiska värden. Men för fosterhemsbarnen skulle ett utdömt skadestånd utgöra ett viktigt led deras upprättelseprocess liksom en bekräftelse för att det allmänna ansvarade för det som han fått utstå under tiden som omhändertagen. Det skulle ha varit en upprättelse för kränkningar av de mest centrala mänskliga rättigheterna, kränkningar som dessutom ägde rum då de var barn.
Uppdraget avsåg inte heller rättsliga frågor som var alltför komplexa eller svåra att reda ut, menar ombuden.
”I fråga om rättsläget rörande skadestånd mot det allmänna avseende överträdelser av Europakonventionen fanns vid tidpunkten redan flera avgöranden från Högsta domstolen som gjorde det möjligt för en normalt insatt advokat att dra slutsatser om dels hur en skadeståndstalan mot staten i dessa fall kunde föras, dels att en talan kunde föras direkt mot en kommun”.
Talan borde väckts mot kommunen
Ombuden uppger att advokaten hade, ”om han hade utfört arbetet med den omsorg och noggrannhet som advokatuppdraget krävt”, insett att den talan han väckte för fosterhemsbarnen räkning inte kunde leda till framgång. Talan borde rätteligen ha väckts mot den kommun som varit ansvarig för vården av dem, eftersom staten inte ansvarar för tillsynen över den kommunala socialtjänstens verkställande åtgärder.
Ombuden drar slutsatsen att advokaten inte har haft tillräcklig kunskap om de rättsregler ”som han så bristfälligt lade till grund för talan trots den materiella processledning han fått av tingsrätten. Dessa brister försökte han att lägga tillrätta först efter att tingsrätten i domen hjälpt honom att förstå hur talan borde ha förts”.
Totalt rör det sig om yrkanden om 140 000 kronor som advokatbyrån och dess advokat kan bli skyldiga att betala de tidigare fosterhemsbarnen.
