Varken taxichauffören eller hans försvarare har fått chans att ställa frågor till de båda funktionsnedsatta kvinnor som säger sig ha blivit utsatta för ett sexuellt ofredande i samband med en färdtjänstresa.
Det skulle därför strida mot Europakonventionen att grunda en fällande dom på de videoinspelade polisförhören och åtalet ogillas nu.
En taxichaufför i 60-årsåldern åtalades i Göteborgs tingsrätt för sexuellt övergrepp mot bakgrund av en händelse i Göteborg i juni 2019.
Målsägande i målet är två kvinnor i 30-årsåldern som har båda fysiska och psykiska funktionsnedsättningar och utvecklingsförseningar. Kvinnorna bor på särskilda boenden och är beroende av färdtjänst för att kunna ta sig till olika aktiviteter. Den aktuella dagen skulle de till en sommaraktivitet och åkte då färdtjänst med taxichauffören.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Nekade till anklagelserna
Senare samma dag hade kvinnornas mammor kontaktat polis och anmält taxichauffören för att i samband med körningen ha tagit kvinnorna på underlivet mot deras vilja.
Åklagaren åberopade i tingsrätten videoinspelade förhör med kvinnorna – samt förhör med deras mammor. Taxibilens positionshistorik visade också på att bilen vid två tillfällen måste ha stannat, eftersom den då bara färdats runt 150 meter på flera minuter. En del i utredningen var även medicinsk, där ett läkarintyg bland annat angav att den ena kvinnan, som har grava autistiska drag, saknar förmågan att ljuga och samtidigt har ”ett ytterst utmärkande visuellt minne och förmåga att memorera information hon hämtar från sin omgivning”.
Enligt taxichauffören var dock anklagelsen falsk. Vid ett tillfälle hade han stannat bilen eftersom den ena kvinnan hade tagit av sig sitt säkerhetsbälte och det blivit diskussion kring detta. Sedan hade kvinnan tagit en hörsnäcka som mannen använder ihop med sin telefon och han hade vägrat köra innan kvinnan lämnat tillbaka snäckan, uppgav han. Mannen förklarade dessutom att alla bilar är utrustade med kameror och att han efterfrågat inspelningen från körningen men fått till svar att bara polisen har tillgång till bilderna.
Dömdes då – frikänns nu
En enig tingsrätt ansåg dock att bevisningen höll och att taxichauffören gjort sig skyldig till två fall av sexuellt övergrepp. Det fanns flera försvårande moment kring gärningen och han dömdes till sex månaders fängelse samt ålades att betala 55 000 kronor vardera till kvinnorna i skadestånd.
Hovrätten för Västra Sverige ändrar nu underinstansens dom och frikänner mannen helt.
Åtalet bygger i allt väsentligt på de uppgifter som kvinnorna lämnat i de videoinspelade polisförhör som åberopats av åklagaren. Förhören hölls innan mannen delgavs misstanke om brott och han hade inte heller något ombud som kunde ställa frågor till kvinnorna. Något ytterligare förhör där sådana frågor kunnat ställas har inte kunnat genomföras. Hovrätten anser därför att det finns anledning att tillåta åklagaren att åberopa inspelningarna.
Europadomstolen har samtidigt i fall där uppgifter av en målsägande eller ett vittne varit den avgörande bevisningen mot den tilltalade slagit fast att det strider mot Europakonventionen att lägga uppgifterna till grund för en fällande dom när varken tilltalad eller försvarare fått tillfälle att fråga ut uppgiftslämnaren. I sådana fall har den tilltalades rätt till en rättvis rättegång också kränkts, förutsatt att han eller hon inte entydigt avstått från sin rätt att höra uppgiftslämnaren.
Inte avstått från frågor
Mannen har vid slutdelgivning av förundersökningen, genom sin försvarare, begärt tilläggsförhör med målsägandena. Han kan därmed inte anses ha entydigt avstått från sin rätt att ställa frågor, även om han efter avslag från åklagaren inte drev frågan vidare.
Även om det finns annan bevisning i form av förhören med kvinnornas mammor, i den medicinska utredningen och i uppgifterna om hur bilen förflyttat sig måste det som kvinnorna sagt i polisförhören anses utgöra den avgörande bevisningen mot mannen, anser hovrätten.
Förfarandet kan ändå anses rättvist om domstolen kan försäkra sig om att det ”finns ett starkt processuellt eller annat skydd för den tilltalade som medför att förfarandet ändå kan anses rättvist, såsom regler om grundlig granskning av bevisningens tillförlitlighet”. Då måste det dock framstå som praktiskt taget uteslutet att de ytterligare frågor som den tilltalade skulle kunna ha ställt kunde ha förändrat bedömningen av tillförlitligheten av förhörspersonens uppgifter.
Uppgifterna kan inte läggas till grund
Stödbevisningen i målet talar för att kvinnornas uppgifter är trovärdiga, men mannen har samtidigt själv berättat om ett händelseförlopp som, sett till de yttre förhållandena, motsvarar det som målsägandena uppgett. Han har också angett ett annat skäl till att han stannat taxin och medgett att han då kan ha rört kvinnorna, eftersom en av kvinnorna tog av sig säkerhetsbältet och någon av kvinnorna tog hans hörsnäcka.
Försvaret anser också att kvinnorna kan ha missuppfattat vad som skedde – och detta är inget som kvinnorna har hörts om. Hovrätten anser här, oaktat de uppgifter som kvinnornas mammor lämnat, inte att det står klart att det utan ytterligare frågor till kvinnorna är möjligt att i tillräcklig grad granska tillförlitligheten av deras uppgifter.
Under sådana förhållanden skulle det innebära en kränkning av den tilltalades rätt till en rättvis rättegång att lägga kvinnornas uppgifter till grund för en fällande dom – och den övriga bevisningen håller inte för att fälla honom på. Åtalet ogillas därför i stället av en enig hovrätt. (Blendow Lexnova)
