Mannen och hans hustru var upptagna som ensamma testamentstagare efter den 90-åriga kvinnan. Dagen före kvinnans död upprättade hon dock ett nytt testamente som gick ut på att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla hennes arvingar enligt lag.
Arvsberättigade släktingar saknades dock och testamentet innebar därför att kvarlåtenskapen skulle gå Allmänna arvsfonden.
Enligt den man som fanns upptagen i hennes förra testamente hade kvinnan drabbats av omfattande hjärnskador till följd av en stroke innan hon dog och hade sedan dess tidvis varit desorienterad, paranoid och lidit av vanföreställningar.
Dagen innan hon avled hade hon också berättat om sin förändring i testamentet men lovat att ändra tillbaka om mannen bara erkände att han försökte förgifta henne – något som hon påstått under flera månader.
Mannen hävdade i tingsrätten att ändringen hade gjorts under påverkan av psykisk störning, alternativt att kvinnan handlat under en villfarelse som varit bestämmande för hennes vilja.
Tingsrätten, som hänvisar till flera vittnesmål, gick på mannens linje och ogiltigförklarade ändringen. En distriktsläkare hade vittnat om att kvinnan haft en psykisk störning – en minnesstörning med inslag av stark oro och paranoida föreställningar, men att hon emellanåt också var helt klar.
Ett flertal bekanta till kvinnan hade också berättat att hon genomgått en kraftig personlighetsförändring efter sin stroke och att hon absolut inte hade velat att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla staten.
Det saknades enligt tingsrätten visserligen entydiga uppgifter om kvinnans mentala tillstånd i samband med att hon ändrade sitt testamente och det kunde därför inte slås fast att ändringen hade gjorts under inflytande av en psykisk störning.
Domstolen kom dock fram till att kvinnan, sannolikt på grund av stroken, led av en villfarelse om att mannen hade försökt förgifta henne och att det var detta som hade varit avgörande för att hon hade ändrat testamentet.
Hovrätten gör nu motsvarande bedömning och fastställer tingsrättens dom. Rätten konstaterar att mannens uppgifter får stöd av annan bevisning och i synnerhet av de uppgifter som lämnats av hemtjänst, läkare och övrig vårdpersonal som kvinnan känt stort förtroende för och haft daglig kontakt med. Domstolen anser också att utredningen entydigt visar att ändringen varit en direkt följd av villfarelsen.
Foto: Maja Suslin/Scanpix
