En nu avliden man upprättade två testamenten, ett år 2001 och det andra år 2006. Mannen hade inga bröstarvingar och enligt det första testamentet skulle en anhörig till honom ärva hans kvarlåtenskap. Men enligt det senare testamentet skulle mannens kvarlåtenskap tillfalla två stiftelser. Testatorn hade dock inte undertecknat det senare testamentet på egen hand eftersom han var förlamad.
Den anhörige hävdade att testatorn visst kunde skriva sitt namn själv och yrkade att tingsrätten skulle ogiltigförklara det senare tetsamnetet. Till stöd för sitt påstående åberopade den ahörige bland annat tre inkomstdeklarationer med testators egenhändiga namnteckning.
Tingsrätten anser dock att testamentet från 2006 har upprättats i laga form. Domstolen hänvisar bland annat till ett avgörande från Högsta domstolen, NJA 1937 s. 221, i vilket ett testamentsvittne tecknat testators namn på handlingen då testatorn haft svårt att skriva.
I det nu aktuella målet styrks dessutom testamentet från 2006 av vittnesuppgifter från bland annat två testamentvittnen samt av den jurist som anlitats i samband med upprättandet av det senare testamentet. Inte heller anser domstolen att det finns skäl att ogiltigförklara testamentet på någon annan grund. Sammanfattningsvis ogillar tingsrätten därför den anhöriges klandertalan.
