Risken att en man begår terrorbrott eller annat brott mot Sveriges säkerhet gör att det är proportionerligt att besluta om ett vistelseförbud utanför Uppsala kommun.
Det slår Svea hovrätt fast och avslår mannens överklagande av tingsrättens beslut.
Under sommaren 2019 beslutade Migrationsverket att mannen skulle utvisas från Sverige med stöd av LSU.
Eftersom det bedömdes föreligga hinder mot verkställande av utvisningen inhiberades beslutet och Migrationsverket beslutade istället om anmälningsplikt samt att tvångsmedlen i 19–22 §§ LSU skulle vara tillämpliga beträffande mannen.
Under försommaren förra året begärde Säpo att mannen fortsatt skulle stå under anmälningsplikt och yrkade senare att mannen även skulle förbjudas att lämna Strömsunds och Östersunds kommun med hänvisning till att fysiska möten inom vissa grupperingar behövde förhindras.
Enligt Säpo fanns en risk att mannen skulle begå terrorbrott eller andra brott mot rikets säkerhet om han inte förbjuds att lämna kommunerna.
Skött anmälningsplikten exemplariskt
Stockholms tingsrätt gick på Säpos linje och konstaterade att det fanns en risk att mannens skulle begå eller på annat sätt medverka till brott mot Sveriges säkerhet. Enligt tingsrätten fanns det, mot bakgrund av vad som klarlagts i målet, behov av de begärda åtgärderna.
Även om mannen nekat till att det skulle finnas någon risk att han skulle begå terrorbrott och även understrukit att han sköter sin anmälningsplikt exemplariskt ansåg tingsrätten att det allmännas intresse av att åtgärden skulle vidtas väga tyngre.
Ingen annan bedömning
Kort därefter meddelade mannen Säpo att han hade för avsikt att flytta till Uppsala. Med anledning av detta inkom Säpo med en ny ansökan till tingsrätten, där man yrkade att han skulle förbjudas att lämna Uppsala kommun.
Tingsrätten gjorde ingen annan bedömning än tidigare – och beslutade i enlighet med Säpos yrkande.
Hovrätten går på samma linje
Detta beslut överklagades till hovrätten – som nu avslår överklagandet.
Hovrätten konstaterar i beslutet att vistelseförbudet inte kan anses stå i strid med Europakonventionen eller Barnkonventionen och anser därmed att beslutet är proportionerligt.
