Telia vände sig till Jönköpings tingsrätt och krävde att ett bolag skulle betala cirka 2 500 kronor för en faktura som gäller ett så kallat 4G-abonnemang. Enligt Telia hade bolaget tecknat abonnemanget genom ett telefonsamtal med en företrädare för Telia i januari 2012.
Bolaget, å sin sida, hävdade att det inte hade träffats något abonnemangsavtal under samtalet utan ett avtal om en gratis uppdatering av bolagets redan befintliga abonnemang till ett 4G-abonnemang.
Om tingsrätten skulle komma fram till att ett avtal om abonnemang – trots bolagets invändning – hade träffats yrkade bolaget att detta skulle förklaras ogiltigt på grund av att avtalet i så fall hade ingåtts under förutsättning att 4G-abonnemanget skulle fungera på den ort där bolaget var baserat. Så hade dock inte varit fallet eftersom Telias 4G-nät vid denna tidpunkt fortfarande var under uppbyggnad.
Tingsrätten kom fram till att Telia hade bevisat att bolaget hade ingått ett avtal om ett 4G-abonnemang. Eftersom avtalet inte ansågs vara ogiltigt så gav tingsrätten Telia rätt.
Tingsrätten hänvisade i sin dom till Telias bevsining:
”Vidare framgår det av punkten 3.7 i Telias allmänna villkor för elektroniska kommunikationstjänster till företag att är Telias 4G-nät fortfarande under uppbyggnad och att tjänsten därför ännu inte kan utnyttjas i vissa delar av landet. Av den bevisning som Telia åberopat finner tingsrätten det styrkt att parterna avtalat om att tjänsten inte kan användas överallt. Tingsrätten konstaterar också att båda parter är näringsidkare. Mot denna bakgrund saknas det därför skäl att jämka B (bolagets) åtaganden enligt avtalet.”
Göta hovrätt gör nu en annan bedömning och skriver i sina domskäl:
”Det är ostridigt att 4G-abonnemanget inte fungerat i Lekeryd med omnejd… B har gjort gällande att avtalet är ogiltigt enligt den s.k. förutsättningsläran… För att ett avtal ska förklaras ogiltigt enligt den krävs 1) att förutsättningen var väsentlig för parten, 2) att detta insetts eller bort inses av motparten och 3) att det vid en riskfördelning bedöms lämpligt och rimligt att motparten ska stå risken för förutsättningens felaktighet.”
Hovrätten fortsätter:
”Hovrätten anser det tämligen uppenbart att det är en väsentlig förutsättning för ingående av denna typ av abonnemang att det finns i vart fall godtagbar täckning där abonnemanget ska användas… Det framstår som naturligt att ett bolag, när det gäller den typ av tjänst som är aktuell i målet och som säljs till ett företag utanför tätort via telefon, förvissar sig om att tjänsten fungerar för den presumtive köparen innan köparen erbjuds tjänsten.”
Enligt hovrätten borde Telia därför i vart fall ha insett att det var en väsentlig förutsättning för bolaget att abonnemanget fungerade.
Eftersom hovrätten anser att det är Telia som ska bära risken för att bolagets förutsättning för avtalet uppfylls – det vill säga att abonnemanget skulle fungera på avsedd plats – så är bolaget inte bundet av abonnemanget.
Hovrätten river därför upp tingsrättens dom.
Foto: Sören Andersson/TT
