”En grundläggande brist i lagstiftningen är att det saknas en definition av begreppet pornografi. Det ger utrymme för hur många uppfattningar som helst om vad som är och inte är pornografi i allmänhet och barnpornografi i synnerhet.”
Maria Abrahamsson hänvisar bland annat till det uppmärksammade Mangafallet men även till en dom i Södertälje tingsrätt från den 7 augusti där en 53-årig man dömdes för innehav av barnpornografi men också friades på flera punkter.
Mannen friades för innehav av vissa tavlor och fotografier på exponerade barn eftersom domstolen ansåg att bilderna hade ”konstnärliga värden”. Samtidigt dömdes han för andra tavlor och foton eftersom de enligt domstolen inte hade framställts i ”övervägande konstnärligt syfte” och därför skulle klassas som barnpornografi.
”Slumpartat utfall”
Abrahamsson kallar utfallet slumpartat och vill nu se en tydlig gräns mellan straffbar och inte straffbar hantering av barnpornografi.
”Rättsläget bör klargöras och lagstiftningen stramas upp så att den generellt undantar teckningar av fiktiva barn och en gång för alla gör klart att rena fantasifigurer inte omfattas av barnpornografilagen. ”
”Fokus på övergreppen”
En sådan uppstramning av lagen innebär enligt Abrahamsson att det blir nödvändigt att avkriminalisera mindre eller inte alls straffvärda beteenden.
”Den stora vinsten med en renodling av straffbestämmelserna ligger i stället i att Rätts-Sverige ges möjlighet att koncentrera sina resurser på att klara upp de övergrepp som begås på barn av kött och blod. För det är inte rimligt att åklagare, polis och domstolar tvingas läggas kraft och tid på att utreda innehav som från moralisk synpunkt kan te sig frånstötande men som inte har ett dugg med fysiska barn och deras utsatthet att göra.”
Foto: Stefan Bladh/SVD/TT
