I dag är det upp till den som i domstol dömts att betala skadestånd att själv se till att skadeståndet betalas ut till målsäganden. Men varken adress- eller kontouppgifter lämnas ut i samband med domen, och någon inbetalningsavi bifogas inte heller.
Dagens system för betalning av skadestånd till målsägande är, enligt kommittédirektivet, inte optimalt. Normalt framgår det till vem skadeståndet ska betalas av domen, som skickas till parterna. Men är de nödvändiga uppgifterna sekretessbelagda försvåras, eller till och med omöjliggörs, den skadeståndsskyldiges möjlighet att frivilligt göra rätt för sig.
Om den dömde inte på eget initiativ tar reda på nödvändig information, är det upp till målsäganden att ta kontakt med den skadeståndsskyldige – något som många brottsoffer av naturliga skäl drar sig för.
Målsägande kan få hjälp av Kronofogdemyndigheten med att driva in pengarna. Visar det sig då att tillräckliga medel saknas, och det egna försäkringsbolaget inte täcker ersättningen, får målsäganden istället vända sig till Brottsoffermyndigheten för eventuell brottskadeersättning. Sedan är det upp till myndigheten att kräva tillbaka aktuellt belopp av den skadeståndsskyldige.
– Särskilt för unga lagöverträdare är det viktigt med en snabb och enkel rutin för att betala utdömda skadestånd. Obetalda skadestånd kan bli en inkörsport till skuldsättning och innebära en ökad risk för fortsatt brottslighet, säger justitieminister Beatrice Ask.
Regeringen ska nu utreda möjligheten att införa en särskild rutin för frivillig betalning av skadestånd som dömts ut på grund av brott ska införas. Syftet är att underlätta både för målsäganden och för den skadeståndsskyldige. Detta kan enligt kommittédirektivet göras genom att betalningen administreras av ett betalningsförmedlande organ.
Uppdraget ska redovisas senast den 14 januari 2010.
Johanna Haddäng
