En kvinna anställdes som vikarierande fotograf hos SVT 1999. År 2007 fick hon en tillsvidareanställning som fotograf och redigerare.
I mars sades kvinnan, som var föräldraledig, upp från sin anställning på grund av arbetsbrist. Uppsägningstiden började löpa först då hin återupptagit arbetet i januari 2009. Anställningen upphörde den 30 juni samma år.
Hos bolaget fanns andra anställda med kortare anställningstid än kvinnan som inte sades upp, dessa omplacerades istället till arbeten som videojournalister. Fråga är om bolaget brutit mot turordningsreglerna i anställningsskyddslagen, och om kvinnan haft tillräckliga kvalifikationer för arbete som videojournalist eller inte.
Arbetsdomstolen, AD, finner dels att den utredning bolaget förebringat inte ger belägg för att kvinnans kompetens i redigering inte skulle vara tillräckligt för arbetet som videojournalist, dels att erfarenhet av reporterarbete inte förfaller ha varit så avgörande för bolaget att det kan anses visat att hon, i avsaknad av sådan erfarenhet, inte var tillräckligt kvalificerad för jobbet som videojournalist. Detta bland annat eftersom ingen av de två personer som blev omplacerade till denna tjänst heller inte hade någon egentlig reportererfarenhet. En av dessa var däremot en erfaren tv-medarbetare i övrigt.
Inte heller finner AD det visat att kvinnan saknat de nödvändiga personliga förutsättningarna för att utföra, eller inom rimlig tid lära sig att utföra, det reporterarbete som krävs av en videojournalist. Av det förhållandet att kvinnan, när hon utförde sitt arbete som fotograf och redigerare, måhända inte förmedlade intrycket att hon var intresserad av reporterarbete kan man inte dra slutsatsen att hon inte hade fallenhet för det arbetet, uttalar AD.
Arbetsgivarparterna har därmed inte styrkt att kvinnan saknat tillräckliga kvalifikationer för arbetet som videojournalist. Mycket tyder i stället på att bolaget haft som en utgångspunkt att två andra arbetstagare hade bäst förutsättningar att klara arbetet. Arbetsgivaren har dock inte frihet att göra sådana överväganden, eftersom detta inte är förenligt med turordningsreglerna.
Bolaget förpliktigas därför att till kvinnan utge 50 000 kronor i allmänt skadestånd och 266 029 kronor i ekonomiskt skadestånd, medan arbetsgivarparterna med hälften vardera ska ersätta kvinnans förbunds rättegångskostnader med 344 726 kronor.
