Migrationsverket avslog en libysk mans ansökan om asyl. Beslutet upprätthölls av migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd. Mannen begärde senare att Migrationsverket skulle omprövade sitt beslut, men ingen ändring gjordes.
Mannen klagade då till Europadomstolen och hävdade att om han tvingades återvända till Libyen skulle han riskera att bli förföljd och utsatt för illabehandling på grund av bland annat sin homosexuella läggning i strid med artikel 3 i Europakonventionen. Mannen anförde också att en utvisning av honom skulle strida mot artikel 8 och rätten till familjeliv då han skulle bli separerad från sin make i Sverige.
Europadomstolen konstaterar att de nationella myndigheterna inte gett något slutligt besked gällande om mannan får stanna i Sverige grundat på familjeanknytning till sin make. Frågan gäller istället om den omständigheten att mannen måste återvända till Libyen för att söka uppehållstillstånd, grundat på familjeanknytning, strider mot Europakonventionen.
Domstolen anser i likhet med de nationella myndigheterna att mannen under processen lämnat olika uppgifter och att han inte är trovärdig. Mannen har därför enligt Europadomstolen inte gjort troligt att han vid ett återvändande riskerar att utsättas för illabehandling på grund av att han varit inblandning i bland annat illegal vapenhandel.
Gällande mannens sexuella läggning anför domstolen att varken hans homosexualitet eller äktenskap med hans make ifrågasatts. Domstolen anser dock att mannen inte heller i det här avseendet gett en trovärdig och sammanhängande berättelse. Vidare anför domstolen att det inte finns tillräcklig information för att dra den slutsatsen att libyska myndigheter aktivt förföljer homosexuella.
Europadomstolen konstaterar att mannen kan ansöka om familjeåterförening online och att han kan begära förtur av sin ansökan, vilket skulle innebära en väntetid på ungefär fyra månader.
Domstolen konstaterar att det handlar om en relativt kort tidsperiod som mannen möjligtvis behöver vara diskret om sin sexuella läggning i Libyen och att det inte handlar om ett permanent eller långvarigt förtryck av en viktig del av hans identitet. Europadomstolen finner därmed att rättigheterna i artikel 3 inte skulle kränkas.
Gällande artikel 8 anför domstolen att det inte finns något som stödjer att separationen mellan mannen och hans make skulle vara annat än temporär under en relativt kort tid och att de inte skulle kunna ha kontakt genom till exempel telefon och internet. Europadomstolen finner därför att klagomålet avseende artikel 8 är uppenbart ogrundat och ska avvisas.
Två domare är skiljaktiga. Den ena anser att målet skulle ha avvisats som uppenbart ogrundat och den andra anser att det skulle ske en kränkning av rättigheterna i artikel 3.
Foto: Europarådet
