En kvinna ägde hälften av aktierna i en ridskola som försattes i konkurs i december 2008. Kvinnan hade i november 2008 blivit fråntagen firmateckningsrätten av den andra hälftenägaren, sin dåvarande sambo.
I januari 2009 meddelade konkursförvaltaren att kvinnan inte kunde beviljas lönegaranti eftersom hon senare än sex månader före konkursansökningen hade ägt en väsentlig andel av företaget och haft betydande inflytande över dess verksamhet, varför hon inte hade förmånsrätt för sina löneanspråk.
Enligt kvinnan själv hade hon vid tiden för konkursansökan inte något betydande inflytande över bolagets verksamhet och kunde inte styra den.
Tingsrätten beslutade att vilandeförklara målet och vända sig till EU-domstolen för att få ett förhandsavgörande av hur aktuellt direktiv ska tolkas.
EU-domstolen uttalar nu att artikel 12 c i direktivet om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse som undantar en arbetstagare från garantin att erhålla betalning för sina utestående fordringar, på grund av att han, själv eller jämte nära anförvanter, senare än sex månader före konkursansökningen har ägt en västentlig andel av företaget och haft ett betydande inflytande över dess verksamhet.
