Justitieombudsmannen Lars Lindström har i sin granskning av delbetänkandet ”Om oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegången -genomförande av EU:s oskuldspresumtionsdirektiv” kommit fram till att de svenska processreglerna till vissa deler strider mot direktivet.
Det är den svenska bestämmelsen som ger möjlighet att tillmäta den tilltalades tystnad bevisverkan som JO pekar ut som problemet.
Svensk rätt strider mot direktivet
JO pekar på att direktivet föreskriver att misstänkta som utnyttjar sin rätt att tiga eller inte vittna mot sig själva inte får försättas i en situation där detta betraktas som ett bevis för att de skulle ha begått det aktuella brottet.
JO skriver:
”Den svenska regeln i 35 kap. 4 § rättegångsbalken stadgar att om en part underlåter att fullgöra något i rättegången eller att besvara en för utredningen framställd fråga så ska rätten med hänsyn till allt som förekommit pröva vilken verkan som bevis som ska tillmätas partens förhållande. Ordalydelsen i de båda stadgandena leder enligt min mening till slutsatsen att den svenska bestämmelsen, som ger möjlighet att tillmäta den tilltalades tystnad bevisverkan, strider mot direktivet.”
Europadomstolens praxis
I betänkandet anser man däremot att man ska se direktivets bestämmelse ”i sitt sammanhang”. Man hänvisar till Europadomstolens praxis som slår fast att den misstänktes eller tilltalades tystnad får tillmätas ”en viss, om än begränsad, bevisverkan”.
JO skriver:
”Direktivet handlar emellertid enligt sin rubrik bl.a. om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och det ligger enligt min mening närmast till hands att tolka direktivet så att avsikten varit att ge den som utnyttjar sin rätt att tiga ett mer omfattande skydd än vad som följer av Europakonventionen. Frågan bör belysas ytterligare i den fortsatta beredningen.”
Ökat förtroende mellan staterna
Oskuldspresumtionsdirektivet är ett av flera direktiv som ingår i EU:s arbete med att stärka rätten till en rättvis rättegång inom medlemsstaterna. Målet är att direktiven ska leda till ett ökat förtroende mellan medlemsstaterna och i slutändan garantera ett ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden.
I betänkandet föreslår man också att man ska avskaffa möjligheten att avgöra ett mål i den tilltalades utevaro trots att han eller hon inte har delgetts kallelse. JO instämmer med utredaren i att ”det inte torde leda till att effektiviteten i brottmålshandläggningen försämras i någon påtaglig omfattning”.
