– För att värna den enskildes integritet är det mycket viktigt att datalagringsskyldigheten inte går längre än vad som är nödvändigt, säger chefsrådmannen Anna Maria Åslundh-Nilsson vid Förvaltningsrätten i Stockholm.
– Integritetsskyddet måste samtidigt vägas mot till exempel polisens möjlighet att utreda och klara upp allvarliga brott och då är tillgången till uppgifter om elektronisk kommunikation ett mycket värdefullt verktyg. Detta motiverar ett visst intrång i t.ex. rätten till respekt för privatliv.
Det är teleoperatören Tele 2 som har tagit strid mot statens uppfattning om att just den svenska lagstiftningen för datalagring inte omfattas av EU-domstolens avgörande där det så kallade datalagringsdirektivet ogiltigförklarades. Regeringens utredare i frågan – Högsta förvaltningsdomstolen före detta chef Sten Heckscher – kom nyligen fram till att den svenska lagstiftningen på området inte omfattas av EU-domstolens avgörande.
Post- och telestyrelsen har därför förelagt Tele2 att återuppta sin datalagring så att bland annat polisen kan få uppgifter därifrån.
Tele2 har överklagat föreläggandet till Förvaltningsrätten i Stockholm och hävdar att de svenska bestämmelserna har samma brister som datalagringsdirektivet – alltså det direktiv som ligger till grund för de svenska datalagringsbestämmelserna men som EU-domstolen har underkänt.
Tele2 anser därför att de inte ska följa den svenska lagstiftningen eller är bundna av Post- och telestyrelsens föreläggande.
Förvaltningsrätten avslår dock Tele2:s överklagande.
Förvaltningsrätten konstaterar att de svenska datalagringsbestämmelserna innebär intrång i de fri- och rättigheter som ska garanteras enskilda.
De svenska bestämmelserna berörs, enligt förvaltningsrätten, till viss del av den kritik som EU-domstolen har riktat mot datalagringsdirektivet. Det gäller främst vilka uppgifter som ska lagras – alltså den omfattande lagringen – men till viss del även myndigheters tillgång till lagrade uppgifter och bestämmelserna om säkerhet för lagrade uppgifter.
Konstaterade svagheter i den svenska regleringen vägs emellertid upp av andra faktorer, anser förvaltningsrätten – till exempel att de svenska säkerhetsreglerna är mer omfattande och preciserade än reglerna i datalagringsdirektivet och dessutom medför ett högre krav på skyddsnivå.
Ett ytterligare exempel är enligt förvaltningsrätten att den svenska lagringstiden på sex månader medför minskad risk för att uppgifter kommer obehöriga personer tillhanda eftersom uppgifterna lagras under en kortare tid.
Sammantaget anser förvaltningsrätten att det totala intrånget i medborgarnas rättigheter därför utgör ”godtagbara inskränkningar mot bakgrund av att bestämmelserna syftar till att ge brottsbekämpande myndigheter effektiva verktyg vid utredning av brott”.
Foto: TT
