Syftet med slutdelgivning är att bereda den misstänkte och dennes försvarare möjlighet att komma in med synpunkter på utredningen och att kunna begära kompletteringar till förundersökningen. Vanligen är fråga om formalia eftersom åklagarens motpart ofta bara bekräftar att man mottagit slutdelgivningen och inte har något att tillföra.
Så kommer det inte vara i barnläkarmålet, siar Sven-Erik Alhem, som poängterar att han inte har haft särskild insyn i utredningen.
– Jag är säker på att försvararen kommer att var mycket aktiv i slutdelgivningsfasen, som kommer att bli relativt långdragen. Särskilt gäller detta naturligtvis om försvararen tycker att åklagarens utredning är illa underbyggd. Det ska bli mycket spännande att se vad försvararen kommer att tillföra utredningen.
Kompletteringarna, exempelvis i form sakkunnigutlåtanden och synpunkter på innehållet i förundersökningen, kommer att få betydelse i materiellt hänseende, gissar den tidigare överåklagaren.
Det är utifrån hela förundersökningen, inklusive den kompletterande utredningen som åklagaren sedan ska göra bedömningen huruvida åtal ska väckas eller inte. För att åtal ska kunna väckas måste åklagare känna sig övertygad om att åtalet kommer att bifallas av domstolen. Annars får inte åtal väckas.
En åklagare bör, enligt Sven-Erik Alhem, alltid vara försiktig med att uttala sig om åtal kan väntas eller inte, innan utredningen är fullständigt komplett.
– Om åtal väcks kommer det att bli ett ovanligt och både juridiskt och medicinskt svårbedömt fall, som blir mycket intressant att följa och analysera. Sannolikt blir det då inte bara en enda domstolsförhandling, kanske går målet ända upp till HD.
Även om åtal väcks blir det alltså en fantasiskt svårbedömd materia konstaterar Sven-Erik Alhem, som fortfarande intuitivt tror att utredningen i slutändan inte kommer att resultera i en fällande dom för dråp.
Blir det ens ett åtal? Ja, det återstår att se när väl åklagarens officiella beslut kommer, menar han.
– En väldigt intressant fråga blir om det kan klarläggas vem som gett babyn narkosmedlet. Någon måste ju rimligen ha gjort det. Ligger svaret här – säkerställt bortom rimligt tvivel – hos den sköterska som belagts med yppandeförbud? Och misstankar synes ju inte ha riktats mot någon annan person under förundersökningen, konstaterar Sven-Erik Alhem.
Utifrån betraktat har det varit många turer kring utredningen av dödsfallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus, säger Sven-Erik Alhem.
Så sent som i början av innevarande vecka uttalade åklagaren att slutdelgivning i barnläkarmålet skulle ”övervägas”. Detta tolkade den tidigare överåklagaren som ett uttryck för osäkerhet om förundersökningen skulle läggas ned eller inte.
– Att man sedan väljer att i det närmaste omedelbart slutdelge, och dessutom uttala att åtal är sannolikt, ger ett virrigt och tveksamt intryck.
Utredningen har redan från första stund fått mycket uppmärksamhet i media, på grund av den dramatiska hämtningen av barnläkaren på hennes arbetsplats. Hon häktades på sannolika grunder misstänkt för dråp på ett litet barn som befunnit sig i hennes vård, men försattes efter bara ett par dagar på fri fot.
Att barnläkaren frihetsberövades under en kort tid är i sig inte konstigt – häktning är obligatorisk vid misstanke och dråp och mord. Men åklagaren hade kunnat lägga upp det hela på ett annat sätt, menar Sven-Erik Alhem.
– Syftet med hämtningen och häktningen var att hindra barnläkaren från att samtala med den undersköterska som också var närvarande vid dödsfallet. Detta resultat hade också kunnat uppnås genom att hålla samtidiga förhör med dem. Sådana synkrona förhör hade kanske också kunnat korta ned häktningstiden.
Förundersökningen har tagit lång tid, vilket i sig inte är ovanligt vid särpräglade brott, konstaterar Sven-Erik Alhem.
– Den sena obduktionen av den avlidna flickan har också bidragit till den juridiska mystik som omger målet.
Sven-Erik Alhem är säker på att fallet, som är ”fantastiskt uppmärksammat” inom sjuk- och hälsovården, kommer att få stora konsekvenser där. Sannolikt kommer rutiner och regler gällande läkemedelshantering och krav på journalskrivning vid vård i livets slutskede att skärpas.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
