1907 föddes den Juridiska fakulteten vid det som då hette Stockholm högskola. I motsats till de mer slutna akademiska miljöerna i Uppsala och Lund skulle den Juridiska fakulteten vara mer utåtriktad och i sin verksamhet interagera med det omgivande samhället. Huvudstadspulsen skulle leda till att fakultetens liv präglades av tillgänglighet i förhållande till allmänheten och till huvudstadens olika aktörer såsom departement, domstolar och näringsliv.
Fakulteten har en enda institutionen, den juridiska, och den är idag landets största. Varje år läser mellan 3 500 och 4000 studenter juridisk vid institutionen.
Suzanne Wennberg är sedan 2006 den Juridiska fakultetens dekanus. Som dekanus har Suzanne Wennberg den juridiska fakultetens högsta förtroendepost och företräder bland annat fakulteten i rektorskonseljen, då olika policyfrågor för universitetet diskuteras. Hon är som dekanus ordförande i fakultetsnämnden, som fattar viktiga beslut för fakulteten och är ledamot i universitetsstyrelsen.
|
|
|
Forskningen vid fakulteten har idag en stor ämnesmässig och metodisk bredd och täcker i princip varje rättsområde även om tyngdpunkten i forskningen ligger inom europarätt, rättsinformatik, immaterialrätt och kommersiell rätt.
– När ny forskning planeras är det i första hand viktigt att de redan etablerade forskarna står som garanter för att nya forskningsprojekt är välvalda. Nya forskningsprojekt ska lämpa sig för rättsvetenskaplig analys och ska varken vara för smala eller för breda, säger Suzanne Wennberg. Hon tillägger att det också är viktigt att tänka på de områden som är mera outforskade än andra. Hon tänker då särskilt på till exempel fastighetsrätt.
Det gäller, enligt Suzanne Wennberg, att försöka attrahera de bästa förmågorna men det är inte alltid är så lätt att förutse vilka det är. Ibland ger de sig till känna när de skriver sitt stora examensarbete i juristutbildningen eftersom det ofta är då som forskartalangen visar sig, säger hon.
– Men det är inte säkert att de rena plugghästarna med mycket bra betyg också blir bra forskare. En bra forskare ska kunna tänka fritt och konstruera egna system och modeller med hjälp av det rättsliga materialet såsom lagstiftning och praxis. De ska kunna ifrågasätta gängse begreppsbildning och föreslå en bättre sådan. Då måste man kunna skaka av sig den lite auktoritära föreställning, som man lätt får av juridikstudier, föreställningen att det bara ”är” på ett visst sätt, punkt slut. Det krävs alltså både fantasi, självständighet och förmåga att tänka klart. Det räcker inte med bara kunskaper, menar Suzanne Wennberg.
På frågan om vad som kommer att prägla forskningen framöver så tror Wennberg att globaliseringen sannolikt kommer vara viktig.
– EU-rätten är ett tydligt exempel på det, säger Suzanne Wennberg.
På frågan om kontakten med andra vetenskapliga discipliner kommer att öka svarar Wennberg att det inte är så säkert. Problemet är nämligen att man då inte enbart klarar uppgiften med hjälp av rättsvetenskaplig metod. Den andra vetenskapliga disciplinen låter sig inte behandlas av en amatör. Rättssociologi, till exempel, förutsätter att forskaren även behärskar samhällsvetenskaplig – sociologisk – metod och det gör i regel inte rättsvetenskaparen.
Ett problem för rättsvetenskapen är att forskningen är svår att få grepp om för utomstående personer, exempelvis finansiärer.
– Man förstår vad människor som ägnar sig åt klimatforskning gör och man förstår att det är viktigt. Men när man kommer till rättsvetenskaplig forskning så förstår man inte angelägenhetsgraden, eftersom man inte riktigt har klart för sig vad forskningen går ut på, säger Suzanne Wennberg.
Särskilt öronmärkta pengar till forskning går då hellre till rättssociologiska projekt såsom invandrares behandling av domstolarna eller liknande. Intressanta projekt, men dock inte av renodlad rättsvetenskaplig karaktär, enligt Wennberg.
Den juridiska fakulteten firar sin 100 års dag genom ett antal seminarier den 10-11 maj och firandet avslutas med en jubileumsfest.
Text:
