Advokatsamfundet anser att den nuvarande lagstiftningen och de system som finns för hantering av underrättelsematerial från signalspaning är tillräckliga och rättssäkra.
Enligt Advokatsamfundet riskerar de nya reglerna att ”sätta grundläggande rättssäkerhetsgarantier ur spel”.
”Svåra gränsdragningsproblem”
Enligt den föreslagna nya lagstiftningen ska Nationella operativa avdelning vid Polismyndigheten, Noa, och Säkerhetspolisen få ta emot signalspaningsuppgifter från FRA även efter det att en förundersökning har inletts.
Ett krav är dock att dessa uppgifter endast får användas för att förhindra brottslig verksamhet och alltså inte för att utreda brott.
Advokatsamfundet är mycket kritiskt till denna uppdelning och skriver i sitt remissyttrande att det ”ligger i sakens natur att det därmed uppstår mycket svåra gränsdragningsproblem inom den myndighet som uppgifterna lämnas till”.
Samfundet anser dessutom att dessa ”gränsdragningsproblem” med största sannolikhet kommer att leda till begräsningar i hur spaningsuppslagen används och därmed göra den nya lagen tandlös.
”Omöjlig uppgift att kontrollera”
Advokatsamfundet ställer sig även frågande till hur redovisningen av materialet ska ske och hur man ska kunna garantera att materialet inte bearbetats för att användas i förundersökningen ändå.
Detta innebär även, enligt samfundet, att Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens ”kontroll lär bli en hart när omöjlig uppgift och frågan är vidare vilka remedier som står till buds vid överträdelse”.
Avslutningsvis påpekar Advokatsamfundet att den tyngsta invädningen emot lagförslaget är förbudet mot att använda uppgifter till förmån för den misstänkte.
”Ett illustrerande exempel”
I promemorian som samfundet yttrat sig över har detta förklarats genom ett illustrativt exempel, vilket även Advokatsamfundet valt att göra för att peka på bristerna i förslaget.
Advokatsamfundet skriver:
”A, B (bosatta i Malmö) och C (bosatt i Köpenhamn) för en diskussion om att sätta en bomb överst i byggnaden Turning Torso i Västra hamnen i Malmö. Diskussionerna blir föremål för FRA:s signalspaning. I ett ganska tidigt skede uttalar emellertid A att han inte vill delta och tar definitivt avstånd från planerna. B och C fortsätter planeringen. Senare, under förevändning om en utflykt och restaurangbesök i Västra hamnen åker alla tre dit i A:s bil. A ovetandes placeras bomben i byggnaden. Tack vare avlyssning omhändertas och desarmeras bomben. A, B och C kommer att gripas och delges misstanke om försök till grov allmänfarlig ödeläggelse. Uppgifterna om A:s avståndstagande får inte användas i förundersökningen mot honom”.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här
