EU-domstolen gör en alltför snäv tolkning av företags möjligheter till rättslig prövning i samband med gryningsräder. Det kan innebära att man kränker företagens grundläggande rättigheter enligt Europakonventionen.
Den slutsatsen drar Helena Andersson i sin nya avhandling från Juridicum vid Stockholms universitet – om EU-kommissionen rätt att besluta om oanmälda besök hos misstänkta företag och beslagta bevismaterialm så kallade gryningsräder.
Även företag ska skyddas
Helene Andersson argumenterar i sin avhandling för att inte endast fysiska personer utan även juridiska personer, exempelvis företag, åtnjuter skydd enligt Europakonventionen – om än inte lika starkt som för fysiska personer. Hon anser att EU-domstolen måste ändra sin praxis.
Mångdubblade bötesbelopp
Hon pekar på att EU-kommissionens allt mer ”aggressiva tillämpning” av EU:s konkurrensregler kommer till uttryck genom att de utdömda bötesloppen för kartellbildning de senaste åren har mångdubblats jämfört med tidigare.
EU-kommissionen har dessutom fått utökade befogenheter och kan numera genomföra gryningsräder i privata hem, spärra av företagslokaler samt ställa frågor till anställda i samband med gryningsräder.
Krävs inga regeländringar
Helena Andersson har analyserat ett stort antal rättsfall från både EU-domstolen och domstolen i Strasbourg. Enligt henne krävs inga regeländringar för att tillgodose företagens rättigheter.
Vad som behövs är att EU-domstolen slutar hävda att domstolen saknar behörighet att pröva EU-kommissionens åtgärder i samband med gryningsräder.
– Strasbourgdomstolen är väldigt flexibel för vad en myndighet får göra i samband med en gryningsräd förutsatt att företaget kan få sin sak prövad i en domstol, säger Helene Andersson.
– Därigenom säkerställer domstolen en balans mellan effektivitet och rättssäkerhet. I EU däremot finns inte motsvarande möjlighet att vända sig till EU-domstolen för att få en rättslig prövning av de åtgärder som EU-kommissionen vidtar i samband med gryningsräder. EU når därmed inte upp till Europakonventionens standard, trots att det är ett krav enligt Stadgan,
