En aktuell företeelse på den juridiska marknaden ger upphov till en fråga om rimlighet. Det gäller anspråk mot styrelseledamöter för ej uppfyllda skyldigheter i så kallade kapitalbristsituationer. ”Handel” med sådana anspråk kan ställa saken på sin spets.
Regelsystemet i mycket stark sammanfattning: Om bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet skall styrelsen genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning. För den gäller årsredovisningslagen, med vissa justeringar. Om kontrollbalansräkningen visar att bolagets eget kapital understiger nyssnämnd nivå skall styrelsen snarast kalla till en bolagsstämma, och därefter vidta vissa ytterligare åtgärder. Styrelseledamot som inte uppfyller sina skyldigheter blir personligen betalningsansvarig, solidariskt med bolaget, för förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består.
Det kan vara svårt att avgöra om det egna kapitalet är lägre än hälften av aktiekapitalet. Exempelvis fordringar, skulder eller tvister kan ge upphov till svåra redovisningstekniska bedömningar. Om revisionsplikten för mindre bolag tas bort, vilket det föreligger förslag om, så kan styrelseledamöterna inte heller söka stöd hos en revisor som utövar fortlöpande kontroll över bolaget i sådana frågor.
Bedömningar i nu aktuella frågor erfordrar ofta en omfattande dokumentation. Antag att uppdraget som styrelseledamot upphört, alternativt att bolaget gått i konkurs. Hur länge skall man som styrelseledamot spara relevant dokumentation? Och hur länge skall bolaget/konkursförvaltaren spara dokumentation? Rätt svar: 10 år.
Som jämförelse: om ansvarsfrihet för styrelseledamot vägras på bolagsstämma är tiden kortare. Bolaget måste väcka talan om skadestånd mot styrelseledamoten senast 1 år från det att årsredovisning och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på bolagsstämman.
Vilken praktisk betydelse kan tiden få? I konkurser antecknar konkursförvaltaren i sin förvaltarberättelse om han bedömer att det finns grund för personligt betalningsansvar mot styrelseledamot eller ej. Det är sedan upp till respektive fordringsägare att bedöma om man kan/vill agera eller inte. Fordringsägaren har tid tills 10 år gått från förpliktelsens uppkomst innan fordran preskriberas. Under tiden beräknas också en ansenligt ränta enligt räntelagen (räntefot riksbankens referensränta + 8 procentenheter).
Det finns företag som på provisionsbasis åtar sig att driva in fordringar mot styrelseledamöter för sådana fordringsägares räkning. Indrivaren kan ha ett intresse att först säkra den dokumentation han själv anser sig behöva, och därefter avvakta med krav för att komplicera för den ansvarige styrelseledamoten att få fram egen dokumentation.
Rent generellt bör lagstiftaren se över frågeställningen och fråga sig om det är rimligt att man kan bli krävd efter så lång tid. Sannolikt kunde en period om t ex ett år efter avslutad konkurs framstå som en rimligare tid. Den fordringsägare som inte framställer anspråk (eller rentav väcker talan) inom den tiden skulle då få finna sig i att få sin fordran preskriberad.
