Fenomenet kallas ”whistleblowing” och innebär att en anställd avslöjar missförhållanden inom den egna organisationen. I den studie beträffande fenomenet som genomförts vid Malmö högskola undersöks de konflikter och processer som läckaget har givit upphov till.
Undersökningar har utförts i väst- och sydsvenska kommuner, vilka samtliga varit institutioner med verksamhet som rör människor så som socialtjänst, sjukvård och Svenska kyrkan. Studien sträcker sig över en tidsperiod om tio år mellan 1995 och 2005. Intervjuer har genomförts med närmare trettio kritiker knutna till drygt tjugo fall. Dessutom har intervjuer utförts med ett antal nyckelpersoner.
Studien visar att kritik har läckts både internt och externt. Det kan handla om anmälningar till Tillsynsmyndigheten och artiklar i massmedia. Studien har vidare visat att bakgrunden till framförd kritik ofta är nedskärningar och försämringar av service till brukare, samt organisationsförändringar och etiska dilemman. Vidare kan personliga kränkningar liksom dålig arbetsmiljö givit upphov till kritiken.
I förvarande studie framkommer att kritik från de anställda fick omfattande reaktioner som följd. Flera av de kritiker som intervjuats uppgav att de utsatts för långvariga repressalier. Deras status och position i organisationen urholkades liksom deras självförtroende. Hämndaktionerna innebar att kritikerna stämplades, vilket i sin tur haft allvarliga effekter på deras tillvaro. Hälften av de i studien medverkande kritikerna hade sjukskrivits, omplacerats eller blivit avskedade. En fjärdedel hade under processen lyckts erhålla annat arbete och således undgått stämpling. Ytterligare en fjärdedel undgick att utsättas för omfattande repressalier och kunde fortsätta sitt arbete som tidigare.
Följderna av ”whistleblowing” inom en organisation och arbetsgrupp visar sig vara ganska omfattande. Vissa organisationer har förändrat sitt arbetssätt medan andra gjort smärre ändringar eller helt avvisat kritiken så som ogrundad.
Text: Åsa Persson
