De båda studenterna skrev uppsatsen inom ramen för sina studier vid Linköpings universitet. Uppsatsen kom att publiceras på internet.
Uppsatsen byggde på tre tingsrättsdomar och ett antal tidningsartiklar om mannen och studenterna uppgav bland annat att mannen hade dömts för att ha bedragit en TV-kändis och att han har varit kriminell sedan de sena tonåren.
Mannen väckte enskilt åtal mot studenterna vid Linköpings tingsrätt. som konstaterade att mannen hade friats från bedrägeriåtalet när det gäller TV-kändisen och att det hade varit enkelt för studenterna att kontrollera detta. Att mannen hade åtalats var inte i sig ett tillräckligt underlag för att beskylla honom för brott och skälig grund för att uppgiften var sann saknades enligt tingsrätten.
När det gäller uppgiften om mannens kriminella debut konstaterade tingsrätten att han dömdes första gången då han var 31 år gammal. Enligt mannen själv gällde den domen sådant som gick tillbaka till när han var i 25-årsåldern.
Tingsrätten konstaterade att studenterna i sin uppsats har framfört en allvarlig och specifik beskyllning. Ett uttalande i en artikel om hans syn på ”mitt och ditt” kunde enligt tingsrätten varken ensamt eller till följd av att mannen senare dömts för brott ge tillräckligt stöd för att han hade varit kriminell redan som tonåring. Skälig grund för denna uppgift har därför inte heller funnits.
Uppgifterna har, genom att bland annat publiceras på Internet, fått en omfattande spridning. Tingsrätten kom dock fram till att det inte var bevisat att studenterna verkligen känt till möjligheten att uppsatsen kunde komma att publiceras på Internet och än mindre att de hade haft en sådan avsikt. Publiceringen har istället berott på universitetets agerande.
Studenterna dömdes för förtal till 50 dagsböter och kränkningsersättning till mannen med 5 000 kronor.
Studenterna överklagade till Göta hovrätt och framhöll att de lämnade uppgifterna inte hade varit ägnade att i sådan hög grad utsätta mannen för andras missaktning, med hänsyn till vad som är känt om hans kriminella bakgrund, samt att de skulle anses ha haft skälig grund för uppgifterna.
Med hänvisning till att det handlade om ett påstått förtal av en kriminell person för ett 25-tal personer i utbildningssammanhang var det enligt studenterna angeläget att lägga fast gränserna för när förtalsbestämmelsen är tillämplig.
Hovrätten beslutade dock att inte meddela prövningstillstånd.
Högsta domstolen beslutade dockefter överklagande att meddela prövningstillstånd i hovrätten.
HD konstaterade bland annat att målet gäller frågor som rör både avgränsningen av det område som är straffbelagt enligt förtalsbestämmelserna och försvarlighetsbedömningen. Rättsläget på området är enligt HD inte ”i alla delar klart” och det är därför av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av högre rätt.
Hovrätten konstaterar nu vid sin prövning dels att de fem påståendena som åtalet omfattar utgör uppgifter i förtalsparagrafens mening, dels att uppgifterna förmedlats till studenternas handledare och deras 20 kurskamrater och därigenom lämnats till annan.
I uppgifterna ligger att mannen utpekas som brottslig och klandervärd i sitt levnadssätt och därmed har varit ägnade att utsätta honom för andras missaktning. Som tingsrätten funnit är uppgifterna därmed att anse som förtal i objektiv mening.
Hovrätten delar dock också uppfattningen att det varit försvarligt av studenterna att lämna uppgifterna i en uppsats, som färdigställdes inom loppet av några veckor, som var avsedd att spridas till en liten krets av kurskamrater inför ett internt kursseminarium. Syftet med uppgifterna var inte att förtala mannen i egentlig mening, utan att med dem som utgångspunkt diskutera och söka ny kunskap om samhällsproblemet ekonomisk brottslighet.
Med hänsyn till detta kan det enligt hovrätten inte krävas att studenterna ska ha genomfört en noggrann källkontroll av varje uppgift som är av nedsättande karaktär och som senare visar sig inte vara sann.
Det får också godtas att det görs vissa felbedömningar och att det förekommer skrivsätt som inte är alldeles genomtänkta eller helt korrekta, allt under förutsättning att det inte finns uppsåt att skada den person som uppgifterna avser. I vissa fall får det därför anses vara godtagbart att lämna även mindre väl underbyggda uppgifter.
När det gäller frågan om det påstådda bedrägeriet mot TV-profilen anser hovrätten dock att studenterna inte kan anses ha haft skälig grund för uppgiften att hans dömts för detta brott. Inte heller anser hovrätten att studenterna har haft skälig grund för uppgiften att mannen hade begått brott redan i tonåren.
Hovrätten anser dock att det är utrett att felaktigheterna berott på slarv och att uppsåt att sprida uppgifterna vidare saknats.
Vad gäller uppgiften om att mannen hade bedragit programledaren kan det inte bortses ifrån att mannen dömdes för ett annat allvarligt bedrägeri i samma mål. Uttalandet att programledaren blivit bedragen kan därmed inte nämnvärt sägas ha påverkar den bild av mannens om uppsatsen i övrigt gav. Uppgiften att han påbörjat sin kriminella bana i de sena tonåren avvek inte på något mera betydande sätt från verkliga förhållanden. Sammantaget framstår det inte som rimligt att ålägga studenterna straffansvar för de båda uttalandena.
Åtalet för förtal ogillas därför.
Två av rättens ledamöter – ett före detta hovrättsråd och hovrättspresidenten Sten Andersson – är skiljaktiga och anser att studenterna för vissa av punkterna borde dömas för förtal till 30 dagsböter.
Foto: TT
