Rosella är ett av Viking Lines fartyg och trafikerar sträckan mellan Tallin och Helsingfors. Rosellas besättning är medlemmar i fackföreningen Finska sjömansunionen (FSU). I oktober 2003 informerade Viking Line FSU om att bolaget planerade att registrera fartyget i Estland för att kunna anställa en estnisk besättning med lägre löner. FSU kontaktade då Internationella transportarbetarfederationen (ITF) som uppmanade alla fackförbund anslutna till ITF, vid äventyr av sanktionsåtgärder, att inte inleda förhandlingar med Viking Line. Detta fick till följd att estniska fackföreningar hindrades från att inleda förhandlingar med Viking Line.
Samtidigt uppställde FSU vissa villkor för att förnya besättningsavtalet och varslade därvid om strejk. FSU krävde dels att besättningen på Rosella skulle utökas och dels att ett kollektivavtal skulle ingås enligt vilket Viking Line förband sig att fortsätta att iaktta finländsk arbetsrätt och att inte säga upp besättningen.
Viking Line, som höll fast vid sin avsikt att flagga ut det förlusttyngda fartyget och registrera det under estnisk flagg, väckte i augusti 2004 – efter det att Estland blivit medlem i Europeiska unionen – talan vid domstolarna i Förenade kungariket, där ITF har sitt huvudkontor. Rederiet krävde att den engelska domstolen skulle förbjuda organisationerna att vidta några som helst påtryckningsåtgärder med syfte att hindra Viking Line från att flagga ut fartyget, kräva finska arbetsvillkor eller motsvarande tillämpas på besättningens anställningsförhållanden eller att, kräva att finsk besättning används på fartyget också i framtiden. Den brittiska domstolen utfärdade ett förbud på obestämd tid och stärktes med hot om såväl ekonomiska påföljder som straff för fackliga funktionärer som bryter mot förbudet.
FSU och ITF överklagade målet till Court of Appeal som har ställt ett antal tolkningsfrågor till Europeiska gemenskapernas domstol angående tillämpningen i detta fall av fördragets bestämmelser om rätt till fri etablering och frågan huruvida de åtgärder som vidtagits av FSU och ITF utgjorde en icke motiverad inskränkning av den fria rörligheten.
En inskränkning av etableringsfriheten
EG-domstolen konstaterar att stridsåtgärderna utgör en inskränkning av etableringsfriheten eftersom åtgärderna för det första får till följd att det framstår som mindre lockande och till och med meningslöst för Viking Line att utöva sin rätt till fri etablering, eftersom dessa åtgärder hindrar Viking Line och dess estniska dotterbolag från att i värdmedlemsstaten åtnjuta samma behandling som övriga ekonomiska aktörer som är etablerade i den staten. För det andra måste fackliga stridsåtgärder som vidtas för att genomföra den politik som ITF bedriver i syfte att bekämpa bekvämlighetsflagg, vilken främst avser att hindra rederierna från att registrera sina fartyg i en annan stat än den i vilken de verkliga ägarna till fartygen är medborgare, åtminstone anses kunna inskränka Vikings Lines utövande av sin rätt till fri etablering.
Upp till brittisk domstol att pröva om inskränkningen är legitim
EG-domstolen anför att en inskränkning i etableringsfriheten kan endast godtas om den har ett legitimt ändamål, såsom skyddet av arbetstagarna. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida det eftersträvade ändamålet med de av FSU och ITF vidtagna fackliga stridsåtgärderna var att skydda arbetstagarna.
Domstolen påpekar slutligen att även om de fackliga stridsåtgärder som vidtogs av FSU, vilka avsåg att skydda anställningarna och arbetsvillkoren för de medlemmar i FSU som skulle kunna påverkas av utflaggningen av Rosella, vid en första anblick skäligen skulle kunna anses omfattas av ändamålet att skydda arbetstagare, så kan stridsåtgärderna emellertid inte längre kvalificeras på detta sätt om det visas att anställningarna eller arbetsvillkoren inte var i fara eller var allvarligt hotade.
