Kvinnan reste kollektivt i Stockholm med SL och stoppades i en kontroll där hon skulle visa giltigt färdbevis.
Enligt kvinnan hade hon ett giltigt så kallat SL Access-kort men kunde inte hitta det i samband med kontrollen. Hon hade mycket bråttom till ett möte och var stressad.
1 200 kronor i ”straffavgift”
Kontrollanten sade då, enligt kvinnan, att SL senare skulle stryka ”straffavgiften” om kvinnan bara skickade in numret på sitt SL Accesskort och på så sätt kunde visa att hon verkligen hade haft giltig biljett vid kontrollen.
Senare samma dag mejlade hon uppgifterna till SL – som dock fortsatte att kräva henne på ”straffavgiften” på 1 200 kronor.
Tingsrätten konstaterade att resenärer normalt är skyldiga att kunna uppvisa biljetten vid kontroll och att det alltså inte är tillräckligt att man faktiskt har betalat för en biljett. Tingsrätten godtog dock – trots SL:s bestridande – kvinnans uppgifter om vad kontrollanten skulle ha sagt.
SL hade därför ingen rätt att ta ut någon ”straffavgift”, enligt tingsrätten.
Inte ursäktlig
SL överklagade till Svea hovrätt som dock anser att ”straffavgiften” ska betalas redan på den grunden att kvinnan vid biljettkontroll inte har kunnat visa giltig biljett. Kvinnan skulle dock kunna befrias från betalningsskyldighet om det anses ”ursäktligt” att hon inte kunnat visa biljett.
Att kvinnan sagt till kontrollanten att hon haft biljett men inte kunnat hitta den stöds i och för sig av kontrollantens anteckningar på tilläggsavgiften. Detta innebär dock inte att kvinnan kan anses ha visat att kontrollanten sagt att ”straffavgiften” skulle återbetalas om kvinnan i efterhand visade att hon hade haft giltig biljett.
900 kronor i rättegångskostander
Hon åläggs därför att betala ”straffavgiften” på 1 200 kronor och 900 kronor för SL:s rättegångskostnader.
Hovrätten avslår däremot SL:s begäran om ytterligare ersättning för rättslig rådgivning, eftersom tvistefrågan är okomplicerad och gäller bolagets kärnverksamhet.
