Tingsrätten dömde en kvinna för flera bedrägerier till villkorlig dom och dagsböter.
Efter att hon överklagat domen till hovrätten slipper hon dock betala dagsböter.
Detta då det gått över tre år sedan gärningarna begicks och handläggningen av hennes ärende vid tingsrätten tagit så lång tid att hennes rättigheter enligt Europakonventionen kränkts.
En 55-årig kvinna åtalades vid Sundsvalls tingsrätt för bedrägeri efter att någon använt ett bankkort tillhörande en kund på hemtjänstföretaget där hon jobbade. Vid tre olika tillfällen och bankomater under samma dag hade någon tagit ut sammanlagt 16 000 kronor från mannens konto.
Kvinnan nekade till anklagelserna, men rätten ansåg att förekomsten av en alternativ gärningsman var osannolik. Detta då det kunde konstateras att hon hade tillgång till bankkortet samt att körjournalen för bilen och arbetsloggar, kombinerat med uppgifter om korttransaktioner, visade att hon varit i närheten av alla tre bankomaterna vid tiden för samtliga uttag.
Tingsrätten dömde därför den tilltalade för bedrägeri. Eftersom hon var tidigare ostraffad och levde under välordnade förhållanden bestämdes påföljden till villkorlig dom förenat med dagsböter. Rätten tog här hänsyn till att det gått tre år sedan brottet begicks vid fastställandet av antalet dagsböter, som bestämdes till 40 stycken om 180 kronor.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
”Ovanligt lång tid mellan brott och slutlig dom”
Avgörandet överklagades till Hovrätten för Nedre Norrland, som gör samma bedömning som underinstansen rörande skuldfrågan. I fråga om påföljd betonar dock domstolen att gärningarna begicks för tre år och sju månader sedan, vilket är en ovanligt lång tid mellan brott och slutlig dom.
Handläggningen av ärendet vid tingsrätten anses ha varit så långsam att den inneburit en kränkning av den tilltalades rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.
Den långa handläggningstiden, kränkningen av hennes rättigheter enligt Europakonventionen och det faktum att hon avskedats från sin anställning med anledning av tingsrättens dom, leder hovrätten till slutsatsen att det finns särskilda skäl mot att förena den villkorliga domen med dagsböter. Kvinnan döms därför endast till villkorlig dom. (Blendow Lexnova)
