Hovrätten river upp tingsrättens dom och fäller en man för våldtäkt på en midsommarfest.
Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten det styrkt att de sexuella handlingarna inte föregicks av ”något som helst samtycke” från målsägandens sida och att han därför hade uppsåt till gärningen.
Målsäganden och den åtalade mannen firade midsommar tillsammans hemma hos mannen och kände varandra sedan något år tillbaka genom medlemskap i en förening. Den aktuella kvällen satt de och drack vin och åt tillsammans medan de hade ett ”förtroligt samtal om relationer”.
Efter ett tag kände sig målsäganden trött och gick upp på husets övervåning för att vila. Mannen följde då med henne och frågade om han fick lägga sig bredvid henne i soffan, vilket han fick. Efter detta går uppgifterna om vad som hänt isär.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Berättelserna går isär
Enligt målsäganden nöp mannen henne plötsligt i bröstvårtan när han lagt sig bredvid henne, vilket hon inte alls var beredd på. Hon slog då på mannens hand och hon tror att hon skrek till. Efter detta körde mannen in händerna i underkläderna på henne och fingrade henne i underlivet samt penetrerade henne med minst ett finger. Hon rörde sig inte och sa inget, men han sade något som hon inte riktigt minns. Hon försökte inte ta bort hans händer under händelsen, förutom när hon slog bort hans hand när han nöp henne.
Mannen har å sin sida uppgett att han och målsäganden vilade en stund tillsammans och att han under den tiden hade armen runt henne. Han började klappa lite på henne och efter tag vände hon sig mot honom varpå han fick ”en känsla” och testade att kyssa henne. Målsäganden kysste då tillbaka och efter ett tag tog han på henne innanför kläderna – och fick ett jakande svar när han frågade om allt var bra.
Han sade även något i stil med ”jag tror du börjar gilla det här” och eftersom målsäganden kysste honom under tiden tolkade han det som att hon deltog frivilligt. Han tog på henne innanför underkläderna och fingrade henne på underlivet samt penetrerade henne. Efter ett tag utförde han också oralsex på henne innan han var tvungen att gå ned och ”fixa klart desserten”.
Ordföranden och nämndeman skiljaktiga
Tingsrätten ansåg att målsäganden gjort ett trovärdigt intryck och ansåg att hennes uppgifter framstod som tillförlitliga. Tingsrätten konstaterade samtidigt att stödbevisningen inte var tillräcklig för att det skulle anses ställt utom rimligt tvivel att den åtalade mannen begått gärningen – och han frikändes därför. Rättens ordförande och en nämndeman var dock skiljaktiga och ansåg att mannen skulle dömas för våldtäkt. Enligt de skiljaktiga fanns vittnesmål som ”lämnat relativt starkt stöd” åt målsägandens berättelse och dessutom skriftlig bevisning i form av chattkonversationen och journalanteckningar från sjukhuset som gav stöd åt målsägandens utsaga.
Enligt de skiljaktiga förtog inte mannens utsaga, tillsammans med övrig bevisning, värdet av åklagarens bevisning i sådan utsträckning att åtalet skulle ogillas. De ansåg vidare att han varit likgiltig inför att målsäganden inte deltagit frivilligt med hänsyn till att han ändå – utan att förvissa sig om hur det förhållit sig – genomfört de sexuella handlingarna. Han skulle därför, enligt de skiljaktigas mening, dömas för våldtäkt till två års fängelse.
Hovrätten går på de skiljaktigas linje
Den friande domen överklagades till Svea hovrätt – som nu går på de skiljaktigas linje och dömer mannen för våldtäkt. Hovrätten ansluter sig till de skäl som tingsrättens skiljaktiga ledamöter angav och anser det styrkt att mannen agerat på det sätt som påståtts i gärningsbeskrivningen samt att målsäganden inte deltog frivilligt.
Hovrätten konstaterar vidare att handlingarna ”inte föregicks av något som helst uttryck om samtycke från (målsägandens) sida” samt att mannen mannen ”nöp (målsäganden) hårt i bröstet utan förvarning och omedelbart efter att hon slog bort hans hand genomfördes de sexuella handlingarna på ett för henne mycket överrumplande sätt”. Mot bakgrund av detta råder det, enligt hovrätten, inget tvivel om att mannen insåg att målsäganden inte deltog frivilligt – och han har därför haft sådant uppsåt som krävs.
Han döms därför till två års fängelse för våldtäkt.
