En man döms till sex månaders fängelse för grovt bokföringsbrott av hovrätten. Trots att mannen förtigit existensen av en fordring vid konkursboupptäckningen frikänns han från grovt försvårande av konkurs, med hänsyn skyddet mot självinkriminering.
Två hovrättsråd är skiljaktiga i påföljdsdelen och vill skärpa straffet.
En 56-årig man var ägare och företrädare för ett konsultbolag. I början av sommaren 2017 försattes bolaget i konkurs.
I bolagets balansräkning och bokföring har två kortfristiga fordringar om drygt fyra miljoner kronor på en person tagits upp för räkenskapsåren 2015 och 2016. Som verifikationsunderlag användes skuldebrev som skrivits under av 56-åringen i den andra personens namn. Denna andra person existerar inte utan utgjorde endast en fasad för 56-åringen.
I den konkursboupptäckning som upprättades i samband med konkursen angav 56-åringen att bolagets tillgångar uppgick till noll kronor. Detta trots att det vid denna tidpunkt fanns en tillgång bestående av en fordran på 56-åringen själv om drygt två miljoner kronor.
56-åringen åtalades vid Attunda tingsrätt för grovt bokföringsbrott och grovt försvårande av konkurs.
Konkurs eller rekonstruktion – statens hantering av insolvensförfaranden
Enligt Riksrevisionens helt färska granskningsrapport finns vissa brister i statens hantering av konkurs och företagsrekonstruktion. Med avstamp i tingsrätternas bedömning av ansökningar om företagsrekonstruktion, resultatet av skärpningen av livskraftstestet, konkursförvaltares lämplighet för enskilda uppdrag samt det ekonomiska utfallet för borgenärerna redogör två av experterna bakom rapporten, Marie Karlsson-Tuula och Annina H. Persson, för viktiga slutsatser och rekommendationer.
Vidgick faktiska omständigheterna
Beträffande de kortfristiga fordringarna vidgick mannen de faktiska omständigheterna men bestred straffansvar med hänsyn till att han saknat uppsåt. Vad avser konkursboupptäckningen menade 56-åringen bland annat att han haft giltig ursäkt att förtiga fordringens existens eftersom den var ställd på en person som inte existerar. Om han hade nämnt tillgången skulle han ha behövt vittna mot sig själv.
Tingsrätten fann det inledningsvis, genom 56-åringen egna uppgifter och den övriga utredningen, styrkt att bolagets bokföring för räkenskapsåren 2015 och 2016 har varit oriktig. Vidare framgår det att mannen har varit medveten om såväl bokföringsplikten som bristerna i bokföringen. Det framhölls att brottet har präglats av viss systematik och att ett av syftena var att slippa betala skatt. De båda bokföringsbrotten skulle därför bedömas som grova.
Beträffande åtalspunkten om grovt försvårande av konkurs konstaterade tingsrätten att det följer av 11 kap. 2 § andra stycket brottsbalken att ett förtigande eller en oriktig uppgift inte är straffbar om gäldenären hade rätt att vägra att yttra sig för att undvika självinkriminering. Med hänsyn till detta frikändes 56-åringen på denna punkt. Om han skulle ha nämnt fordringens existens skulle han ha riskerat att avslöja annat brott.
Han dömdes för två fall av grovt bokföringsbrott till åtta månaders fängelse och tre års näringsförbud.
Rätt att väga yttra sig
Svea hovrätt finner, i likhet med tingsrätten, att det 56-åringen har gjort sig skyldig till två fall av grovt bokföringsbrott.
Vad avser åtalet om grovt försvårande av konkurs konstaterar domstolen att det är klarlagt att 56-åringen förtigit en tillgång i enlighet med vad åklagaren påstått i åtalet. Av mannens egna uppgifter framgår att han haft uppsåt till detta. Frågan är därför om gärningen ska vara fri från ansvar eftersom han hade rätt att vägra yttra sig.
Hovrätten framhåller att det vid tidpunkten när mannen förteg att det fanns en fordran inte existerade någon brottsmisstanke mot honom. Det kan vidare konstateras att just de uppgifter som han förteg senare kom att användas mot honom i åtalet beträffande bokföringsbrott.
Mot bland annat denna bakgrund finner hovrätten i likhet med tingsrätten att 56-åringen har haft rätt att vägra yttra sig om bolagets tillgång. Åtalet ogillas därför i denna del.
Döms till sex månaders fängelse
I påföljdsfrågan konstateras att de omständigheter som lett till att bokföringsbrotten har rubricerats som grova inte kan anses fullt ut beaktade genom rubriceringen. Straffvärdet anses uppgå till tio månaders fängelse. Bland annat på grund av den långa handläggningstiden i hovrätten har dock hans rätt till en rättegång inom skälig tid kränkts, varför strafftiden ska sättas ned. Påföljden bestäms till fängelse i sex månader och förenas med näringsförbud om tre år.
Två hovrättsråd är skiljaktig i påföljdsdelen och anser att straffvärdet uppgår till fängelse i ett år. de ville därför fastställa tingsrättens dom i fråga om påföljd. (Blendow Lexnova)
