En 28-årig man döms till rättspsykiatrisk vård för misshandel efter att ha slagit och sparkat tre tiggande kvinnor.
Trots att han skrivit hatiska chattmeddelanden om tiggare bedöms gärningen inte som ett hatbrott, utan snarare som en konsekvens av hans vanföreställningar.
Göteborgs tingsrätt dömer en 28-årig man för tre fall av misshandel efter att ha attackerat tre tiggande kvinnor vid olika tillfällen.
En av målsägandena berättade att hon satt och tiggde utanför en matbutik tillsammans med en väninna som också är målsägande i målet. Kvinnan märkte inte att någon kom springande, utan fick plötsligt ett hårt slag i bakhuvudet som gjorde att hon svimmade. Även i de två andra fallen hade målsägandena helt oprovocerat blivit attackerade av en man som skrikit och sparkat på dem.
Tingsrätten anser att det är visat att det är den tilltalade 28-åringen som misshandlat kvinnorna, även om ingen av målsägandena eller vittnen tydligt sett hans ansikte. Kvinnan som satt utanför matbutiken pekade nämligen ut den tilltalade som samma man som några dagar senare gav sig på hennes väninna, och övervakningsfilmer visar enligt rätten sådana likheter med den tilltalade att det anses utrett att det är han som syns på dem.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Chattmeddelanden i telefonen
Något som är försvårande för mannen är de chattmeddelanden som hittades i hans telefon.
Strax efter misshandeln av kvinnan utanför matbutiken skröt han i ett meddelande att han slagit en tiggare.
Det fanns även meddelanden där han uttryckte hat mot romer, men trots det anser rätten att det inte rör sig om ett hatbrott. Gärningarna verkar snarare vara grundade i den tilltalades vanföreställningar om att han på grund av rikedomar blivit utsatt av målsägandena och att de vill ta hans pengar.
Enligt den rättspsykiatriska undersökningen begick mannen gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning, som han även led av vid tiden för undersökningen. Tingsrätten dömer honom därför till rättspsykiatrisk vård. (Blendow Lexnova)
