Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Pappa döms för andra gången efter att ha fört dottern till Libyen

Straffrätt
Publicerad: 2019-07-25 14:10
Tripoli, Libyen. Foto: Mohamed Ben Khalifa. AP

Den 33-årige mannen döms för andra gången på kort tid för egenmäktighet med barn sedan han fört ut sin dotter till Libyen och vägrat medverka till att den svenska modern får träffa dottern. Att hans möjligheter att kontakta brodern eller annan släkting i Libyen försvårats av att han varit frihetsberövad betyder, enligt hovrätten, inte att han varit förhindrad att göra detta.

Den 26 juni förra året dömdes 33-åringen av Hovrätten för Nedre Norrland för egenmäktighet med barn, grovt brott, till fängelse 1 år och 6 månader. Han hade då, efter att ha rest till Libyen med sin och Gävlemammans gemensamma nu tioåriga dotter, kvarhållit dottern i Libyen i strid med moderns vilja.

Vad som nu läggs fadern till last är att han därefter skiljt dottern från sin mor och inte upplyst henne om var dottern finns eller hur hon eller svenska myndigheter skulle kunna få kontakt med dottern, samt underlåta att vidta tillräckliga åtgärder för att återföra dottern till modern.

Dottern befinner sig så vitt känt fortfarande utomlands.

Mamman har inte haft kontakt med dottern sen domen

Modern uppger att hon inte haft någon som helst kontakt med dottern sedan den senaste domen och att hon helt saknar möjlighet att kontakta henne. Den enda information hon fått av dotterns far är att dottern finns hos dennes mor någonstans i Tripoli. Gävlemamman har skickat meddelande via internet till en av dotterns farbröder i Libanon och även skrivit ett brev översatt till arabiska. En gång fick hon svaret att dottern mår bra.

Kvinnan beskriver hur hon det år som gått sedan senaste domen mått psykiskt mycket dåligt, inte kunnat sova på nätterna, gråtit och haft mardrömmar och ständigt tänkt på och oroat sig för sin dotter.

Uppenbart att det haft negativ påverkan

Gävle tingsrätt ansåg att pappan skulle dömas för egenmäktighet med barn från den 10 maj 2018 till och med mars 2019. När det gäller frågan om rubricering konstaterade rätten att åtskiljandet har varat under lång tid och inneburit att barnet i ett främmande land helt åtskilts från båda sina föräldrar.

Det är, menade rätten, uppenbart att detta måste haft en avsevärd negativ påverkan på ett litet barn i 10-årsåldern som ryckts upp från sin invanda uppväxtmiljö, sin skola och sina kamrater. Libyen är också för närvarande ett mycket oroligt land där UD på grund av säkerhetsläget avråder från alla resor och uppmanar svenska medborgare att lämna landet. Det är vidare uppenbart att åtskiljandet drabbat barnets mor svårt. Mot bakgrund av dessa omständigheter var brottet att bedöma som grovt.

Mannen dömdes till fängelse i ett år och till att betala ett skadestånd till kvinnan på 30 000 kronor.

Hovrätten gör samma bedömning

Hovrätten för Nedre Norrland fastställer tingsrättens dom. Hovrätten noterar att pappan sitter frihetsberövad men även om den omständigheten ”i viss mån även måste ha försvårat hans möjligheter att kontakta brodern eller annan släkting i Libyen visar inte utredningen att han varit förhindrad att göra detta”. Utredningen visar, enligt hovrätten, att pappan under tiden 10 maj 2018 till 31 mars 2019 endast gjort ett fåtal misslyckade försök att få kontakt med sin bror via telefon samt gjort vissa förfrågningar hos personalen på häktet och anstalten men inte fått någon hjälp av dem.

Han har också vid något tillfälle ansökt om att få kontakta barnets moder. Han har dock sin mamma och bröder bosatta i Libyen. Att det funnits möjlighet för honom att vidta ytterligare åtgärder än vad han gjort visas också inte minst av att han efter tingsrättens dom på nytt ringt sin bror samt kontaktat bland annat Utrikesdepartementet, Libyens ambassad och socialtjänsten samt även på nytt ansökt om tillstånd för att ta emot besök av barnets moder.

Uppenbart att syftet är att aldrig komma tillbaka

Sammanfattningsvis anser hovrätten att pappan haft både tillfälle och möjlighet att undanröja hindret för att 10-åringen ska kunna återförenas med sin mamma. De åtgärder som han vidtagit under den tid som omfattas av hovrättens prövning har dock inte varit tillräckliga.

Hovrätten anser det uppenbart att pappans underlåtenhet haft till syfte att varaktigt skilja dottern från sin vårdnadshavare. (Blendow Lexnova)


Mitt DJ Premium
Få tillgång till bakomliggande domar och dokument som ligger till grund för aktuella artiklar och reportage.

Dela sidan:
Skriv ut:

Mikael Kindbom
red@dagensjuridik.se