Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Mårten Schultz: ”Människor måste stämma varandra mer”

Straffrätt
Publicerad: 2022-10-14 14:03
Mårten Schultz är professor i civilrätt. Foto Håkan Elofsson/Natur & Kultur

Juridik ska inte vara någonting fint som är svårt att förstå för dem som den finns till för: Allmänheten. Och domstolarna får inte vara förbehållna företag och människor med pengar.
Det säger professorn i civilrätt, Mårten Schultz, som uppmanar människor att stämma varandra mer i vardagslivet när det behövs.
”Det är sådant som domstolarna finns till för. Men det ska sägas att jag har fått många syrliga kommentarer från vissa domare om den här saken”, säger Mårten Schultz som också förklarar hur reglerna om skadestånd till brottsoffer just har förändrats radikalt.

Det är tio år sedan du röstades fram och fick utmärkelsen ”Årets jurist”. Vad har hänt sedan dess när det gäller din publika roll inom juridiken?

– Jag har blivit fast medarbetare i en stor morgontidning, Svenska Dagbladet, vilket jag tycker har blivit lyckat. Jag sa från början att jag ville ta den roll som i brittiska tidningar kallas för legal commentator.

– Tanken är att jag ska kunna skriva om sådant som jag skulle kunna undervisa om på Juridisk introduktionskurs på universitetet där det krävs sakkunskap men inte expertis inom ett visst område. Publiken är den breda allmänheten.

– I övrigt har jag ägnat mig åt sådant som låg till grund för utmärkelsen till ”Årets jurist”: min juridikpodd puttrar på och samma sak gäller samspelet mellan en bredare kommunikation och den skyldighet som finns att föra ut det som vi ägnar oss åt på universitetet.

Populärvetenskapligt pris för juridik

Och i år fick du motta hans majestät konungens medalj i åttonde storleken i Serafimerordens band.

– Tjusigt va (skratt)! Jag blev jätteglad, ärligt talat: Det trodde jag faktiskt aldrig efter alla år som statsanställd jurist i sneakers och hoody.

För några år sedan var du den första forskaren som fick bokförlaget Natur & Kulturs stora populärvetenskapliga pris, trots att just juridik kanske inte är den typ av forskning som man först tänker på i populärvetenskapliga termer…

Kungens medalj: Foto: Anders Wiklund/TT

– Det var ju fantastiskt roligt att de valde just juridiken som det första forskningsområdet som fick pris. Det jag fick höra var att det handlade om att jag kommunicerade samhälleligt intressanta saker på ett sätt som alla kunde förstå, att det fanns ett inslag av direkt samhällsnytta i det jag nådde ut med.

– Jag skriver ju väldigt mycket om brottsofferfrågor, internetjuridik och yttrandefrihetsfrågor som berör den breda allmänheten.

– Jag försöker förklara processer som människor själva är en del av och som ständigt förekommer i den allmänna debatten där människor har åsikter.

Är så kallade vanliga människor alltför okunniga när det gäller juridik?

– Ja, det finns tyvärr en massiv okunskap om den typen av juridik som människor möter i sin vardag, till exempel familjerätt, fastighetsrätt och konsumenträtt. Ett ökat inslag av sådan undervisning skulle behövas på högstadier och gymnasier.

– Men det behövs också fördjupade kunskaper i konstitutionell rätt, de grundläggande mekanismerna bakom vår demokrati.

– I en tid av krig och oroligheter i vår närhet och ett drastiskt förändrat politiskt klimat kommer vi troligen att få se förslag på förändringar i regeringsformen och det vore bra om fler människor åtminstone kände till hur grunderna för vårt samhälle ser ut och fungerar.

Många jurister krånglar ju till juridiken och får den att framstå som någon form av obegriplig ”stat i staten” som bara är till för sådana som dig och ett antal advokater…

Foto: Eskil Andreasson/DJ

– Det där är huvudet på spiken och en av de saker som jag arbetar hårt för att motverka. Juridik får inte vara någonting fint som är svårt att förstå för dem som juridiken finns till för: allmänheten. Då har rättsordningen och demokratin misslyckats.

– Jag vill se en ökad möjlighet för vanliga människor att få tillgång till rättvisans verktyg när de behöver dem och då får det varken vara svårt att förstå eller att tillämpa juridiken i det vardagliga livet.

Kan du utveckla det där?

– Jag vill att det ska bli lättare för vanliga människor att stämma varandra, jag vill att det ska bli lättare att kunna anlita ett ombud om man behöver ett sådant och jag vill att alla ska känna att de har tillgång till de rättsmedel och verktyg som lagen tillerkänner oss alla för att kunna tillvarata vår rätt.

– Det uppkommer många rättsförluster i Sverige varje dag eftersom människor inte vet hur de ska agera för att klara av att stå upp för sina rättigheter.

– Människor måste stämma varandra mer när det är nödvändigt och om det krävs för att kunna få upprättelse. Folk borde helt enkelt bråka mer, inte minst inom konsumenträtten.

Hur ofta bråkar du själv om sådant?

– Det där en känslig fråga… Inte ens en sådan som jag håller ju på att väcka talan mot alla näringsidkare som beter sig illa och bryter mot lagen, trots att jag kanske borde göra det.

– Fast just nu har jag faktiskt en stämningsansökan på gång mot ett stort företag som har sålt en trasig cykel till mig.

– I det här fallet tänkte jag faktiskt att just jag borde agera – att jag borde föregå med gott exempel när jag hela tiden uppmanar alla andra människor att kräva sin rätt.

Vet cykelföretaget vem de har med att göra?

– Nja.. Nu verkar det nog som om någon har googlat mitt namn. Det senaste mailet jag fick hade en helt annan ton än tidigare och kom från en person i företagsledningen som möjligtvis insåg att det kunde finnas en beaktansvärd juridisk risk med caset.

Foto: Susan Walsh/TT

– Jag har gett företaget minst tio chanser men har tidigare betraktats som att jag är en grinig snubbe, vilket jag ju kanske också var. Men det innebär inte att ett företag ska kunna komma undan med att sälja undermåliga produkter till mig som konsument.

Tror du att du har domarkåren med dig när du uppmanar människor att gå till domstol i större utsträckning?

– Det är ju sådant som domstolarna finns till för. De ska inte bara vara förbehållna företag och människor som är rika. Alla har rätt till rättvisa, alla ska ha samma rätt att få sin sak prövad av våra domstolar.

– Men visst… Det ska sägas att jag har fått väldigt många syrliga kommentarer från vissa domare genom åren.

Från vissa domare?

– Ja, de yngre domarna brukar tycka att mina uppmaningar till allmänheten är ganska pigga. De syrliga kommentarerna brukar komma från mer seniora domare i chefsställning som har ett ekonomiskt och administrativt ansvar för sina domstolar.

– De brukar uttrycka skepsis och påpeka att det här skulle bli jättekrångligt.

– Då brukar jag kontra med att det är statens sak att se till så att det finns tillräckligt med pengar, resurser och domare för att människor ska kunna få sina rättigheter tillvaratagna i domstol. Och frågan om domstolarnas brist på resurser är just nu ett stort bekymmer.

En av de grupper du har vänt dig till är unga människor som har blivit utsatta för brott på nätet.

– Om man har blivit utsatt för brott på nätet, vilket väldigt många människor blir varje dag, och polisen inte gör någonting så får man göra någonting själv.

– Eller också får man knyta näven i fickan och vänta på att bli utsatt igen.

Foto: Eskil Andreasson/KS

– Att gå till domstol är inte alls så komplicerat som många tror. Förenklade tvistemål är en processform som är anpassad utifrån att vanliga människor ska kunna agera utan att behöva advokat. Normalt riskerar man inte mer än någon eller ett par tusenlappar om man förlorar.

Hur ser din råd för detta ut?

– För det första: tänk igenom om det som du har utsatts för verkligen är en juridisk fråga eller om du har varit lite lättkränkt, vilket vi alla kan vara ibland.

– Den som är osäker på var yttrandefrihetens gränser går på nätet kan till exempel googla fram en av mina gratisböcker som heter ”Det här får man inte säga i det här landet”.

– Nästa steg är att antingen skaffa ett ombud via det rättsskydd som finns i nästan alla hemförsäkringar eller att sköta saken själv genom ett förenklat tvistemål. Jag tycker inte att man ska dra sig för det.

Förra veckan kom det en dom från Högsta domstolen om just förtal på nätet. Berätta.

– Sammanfattningsvis slår HD fast att det föreligger ett nytt fall av förtal som ger rätt till kränkningsersättning när en uppgift som redan har publicerats på nätet av någon annan sprids vidare.

– Det är glädjande att HD tog upp fallet även om utgången, enligt min uppfattning, var given på förhand. Det hade varit konstigt om någon som faller offer för förtal skulle få nöja sig med att vara brottsoffer den första gången eller, låt säga, de tre första gångerna men inte därefter.

– Om jag ska vara kritisk så kan jag tycka att HD lämnar frågan öppen när det gäller i hur många fall man kan få kränkningsersättning för samma förtalande uppgifter som sprids vidare och om det överhuvudtaget finns någon bortre gräns. Där kunde HD ha varit tydligare.

Du var själv expert i den utredning som ledde fram till de lagändringar som kom i somras om skadestånd till brottsoffer. Har nivåerna på framförallt kränkningsersättningen varit alltför låga tidigare?

– För att kunna svara på den frågan måste man först reda ut vad kränkningsersättningen egentligen är tänkt att åstadkomma.

– I Sverige ska den delen av skadeståndet inte åstadkomma någonting annat än att utgöra ett uttryck för samhällets erkännande av att den här personen har blivit utsatt för en kränkning.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

– Och då kommer nästa fråga: står ersättningen i proportion till detta erkännande? Mitt svar är: nej det har den inte gjort.

Hur har det sett ut, tycker du?

– Vissa delar av skadestånden till brottsoffer har nästan kunnat uppfattas som en kränkning i sig själv.

– Miniminivån för kränkningsersättning var fram till den 1 juli i år 5 000 kronor och den nivån omfattade ganska allvarliga brott.

– Jag tror att detta har uppfattats som skamligt lågt av många. 5 000 kronor räcker ju inte ens till en semesterresa till Köpenhamn, nuförtiden…

Hur ser förändringen ut efter lagändringen?

– Utredningen föreslog rejäla höjningar och regeringen instämde i detta i sin proposition. Det handlar ungefär om en fördubbling rakt av.

– Miniminivån på kränkningsersättningen föreslås vara 8 000 kronor och till exempel en våldtäkt av normalgraden föreslås fördubblas från cirka 100 000 till 200 000 kronor.

– För egen del tycker jag att det är någonting som rättssamhället inte behöver skämmas för om vi hamnar på de nivåerna.

Gör vi det då? Till syvende och sist är det upp till domstolarna.

– Av lagen framgår numera att kränkningsersättningens funktion är att ge  upprättelse till brottsoffret och att detta ska ge utväxling vid ersättningsbestämningen.

– Det finns just nu bara några få avgöranden som har kommit sedan lagändringen men utifrån vad jag har sett så verkar det som om domstolarna instämmer i utredningens slutsatser. Och det är glädjande.

Foto: Johan Nilsson/TT

Frågan om att använda pengar som måttstock för kränkning och lidande har ju alltid varit omdiskuterad. Hur ser du på den?

– Det är en både svår och relevant fråga. Men det är den måttstock vi har även om den kan framstå som torftig.

– Kärnan i den svenska rättsordningen när det gäller att mäta skada är att pengar är det viktigaste verktyget. Det vore svårt att använda en annan måttstock.

Du använde nyligen ett tjusigt ord för detta i en artikel i Svensk Juristtidning: inkommensurabilitetsproblemet…

– Ja, det är en tungvrickare… Det är en term som är hämtad från filosofin för att kunna uttrycka idéer om att två företeelser saknar ett gemensamt språk.

– När det gäller ideella skador finns det ett fundamentalt problem med att uttrycka dessa skador på en ekonomisk värdeskala just eftersom den skadeståndsrättsliga definitionen av ideella skador är att de inte låter sig uttryckas i kronor och ören.

– Hur kompenserar man för ett brustet hjärta? Eller en krossad självkänsla? Eller en livsförändring som gör att man alltid tittar sig över axeln när man går hem från bussen? Det går ju egentligen inte men pengar är ofta det enda verktyg som erbjuds.

När det gäller just kränkningsersättningen till brottsoffer så är den ju också hårt mallad i schabloner. Är det bra?

Foto: TT

– Ja, de schablonerna fastställs i prejudikat från Högsta domstolen och även i viss mån från Nämnden för brottsskadeersättning där jag för övrigt själv är ledamot. Schablonerna kan ju kännas fyrkantiga men det finns principiella fördelar med det systemet.

– De är ett väldigt tydligt uttryck för att rättsordningen är medveten om att det i realiteten inte går att mäta och ersätta det lidande som ett brottsoffer har utsatts för med pengar, att det inte går att räkna fram ett individuellt belopp, och att vi därför använder oss av schabloner.

– Sedan ska man inte glömma att det, trots allt, finns ett visst utrymme att röra sig inom när det gäller till exempel försvårande eller förmildrande omständigheter.

Den här intervjun görs via Zoom eftersom du just nu befinner dig i Storbritannien. Vad gör du där?

– Jag är utbytesforskare vid Oxford University där jag är knuten till Institute for European and comparative law.

– Stockholm och Oxford har ett utbytesprogram och jag kommer att pendla mellan Sverige och Storbritannien under ett år.

Kan du ge något konkret exempel på vad du sysslar med?

– Just nu håller jag på att skriva en bok om möjligheten att få skadestånd innan man har drabbats av en skada men efter det att man har blivit utsatt för en risk för att bli skadad.

– Det här är en av de hetaste frågorna inom den jämförande skadeståndsrätten och det är sådant jag tittar på ur ett komparativt perspektiv.

Oxfords universitet. Foto: Malin Holestad/TT

– Jag är mer  intresserad när det gäller den anglo-amerikanska skadeståndsteorin än de konkreta rättsfallen.

Kan du ge något exempel?

– Det typiska fallet är att någon har utsatts för någonting giftigt som i framtiden kan ge skador. Några fall är välkända – till exempel exponering för asbest vilket har prövats i stora rättegångar i flera länder.

 – Ett annat exempel kan vara att någon har tagit ett läkemedel som senare visar sig vara cancerogent. Hur ser möjligheterna ut att kunna få ett skadestånd innan man har drabbats av cancer och kanske till och med har hunnit dö och därmed inte kan få någon nytta av skadeståndet?

– Sådant sysslar jag med just nu.

Mårten Schultz – Årets Jurist 2012.

FAKTA – Mårten Schultz, professor i civilrätt

Född: 1973 i Kristinehamn men uppväxt till större delen i Stockholm med omnejd.

Jur. kand: 1997, Stockholms universitet

Fil. kand: 1998, i teoretisk filosofi, Stockholms universitet

Jur. dr: 2007, Stockholms universitet (på en avhandling om kausalitet)

Professor: 2011, Uppsala universitet en kort tid och därefter professor vid Stockholms universitet samma år.

Övrigt: Ledamot i styrelsen för Konstfack, ordförande och grundare av Institutet för Juridik och Internet, ledamot av Nämnden för brottsskadeersättning och Diskrimineringsombudsmannens råd. Driver Juridikpodden med Tove Lindgren sedan 2012.

Bor: Lägenhet i Stockholms innerstad

Familj: Fru och två döttrar.

Senast lästa bok: ”The Shepherd’s Life” av James Rebanks.

Senast sedda film: ”See how they run” som hade biopremiär förra veckan.

Musiksmak. Elektroniskt och indie-/alternativpop

Fritidsintressen: Jag gillar att laga mat och att träna, vilket jag i och för sig aldrig får tid till… Och givetvis att umgås med familjen!


Dela sidan:
Skriv ut: