En jurist frikänns från åtalet om grov fridskränkning riktat mot en medboende kvinna.
Varken tingsrätten eller hovrätten har ansett det styrkt att juristen skulle ha agerat på det sätt som påståtts av åklagaren.
Juristen och kvinnan lärde känna varandra i början av 2000-talet via gemensamma bekanta. Efter att de lärt känna varandra har juristen biträtt kvinnan i olika mål samt även hennes son och mamma.
Sedan 2011 har juristen också hyrt ett rum i den lägenhet där kvinnan bor – som tillhör hennes mor. De båda har dock aldrig haft någon kärleksrelation. Under 2019 uppstod en vattenläcka i bostaden där juristen och kvinnan bodde. De tvingades därför flytta till en evakueringslägenhet – och det var där de i målet aktuella händelserna påstås ha inträffat.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Åtalet rörde tre händelser
Enligt kvinnan hade juristen, vid tre olika tillfällen, angripit henne på olika sätt. Det handlade om utdelade slag, hårda grepp om hennes armar och ett kraggrepp som lett till att hon fick andnöd. Enligt kvinnan finns det filmer som visar hur hon blivit misshandlad. Dessa filmer har hon dock inte kunnat få ut då det råder sekretess.
Juristen har uppgett att han och kvinnan levt separata liv och aldrig umgåtts utanför bostaden. De hade sovit i samma rum, i varsin säng, men när kvinnan en eftermiddag uppgav att han skulle ha slagit henne på näsan när han låg och sov bestämde han sig för att hädanefter sova i ett annat rum.
Vid tingsrätten bestred han de anklagelser som riktats mot honom och framhöll att kvinnan vid flera tillfällen uppgett att hon misshandlats av olika personer. Bland annat en annan boende i ett av husen samt av en butiksägare eller en butikskontrollant.
Vissa överdrifter från målsäganden
Stockholms tingsrätt ansåg de båda parternas berättelser vara trovärdiga. Enligt tingsrätten gick det dock inte att bortse från att kvinnans version av händelseförloppen innehöll vissa överdrifter. Det handlade bland annat om att hon uppgett att hennes näsa vridits tillbaka – när det av journalanteckningar framgår att det rört sig om en näsfraktur utan felställning och reponeringsbehov.
Hon har också påstått att hon, till följd av våld av förhållandevis lindrig karaktär, ska ha fått flera kvarstående fysiska men och dessutom under de senaste åren ska ha varit utsatt för en rad fysiska angrepp av olika personer och även knivhotats.
Frikänns i båda instanser
Mot bakgrund av att de båda var trovärdiga ansågs förhållandena inte sådana att kvinnans uppgifter kunde anses vinna försteg framför juristens. Sammantaget ansågs det inte ställt utom rimligt tvivel att juristen gjort sig skyldig till någon av de tre gärningar som angetts i gärningspåståendet – och han frikändes.
Domen överklagades till hovrätten – som inte finner någon anledning att göra någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort. Den friande domen står därmed fast.
