Trots att det huvudsakliga motivet till mordet var att 31-åringens ”heder stod på spel” ska mordet på den 29-årige mannen inte anses ha begåtts med hedersmotiv i brottsbalkens mening.
Det slår hovrätten fast när man fäller 31-åringen och hans farbror. Ett tidsbestämt straff är också tillräckligt som påföljd.
Några förbipasserande personer påträffade en kväll i mars 2021 en livlös kropp bredvid en gångväg i Sundbyberg. Polis kunde senare konstatera att det handlade om en 29-årig man och att han var avliden. 29-åringen hade en snörfåra runt halsen och obduktion skulle senare bekräfta att han strypts till döds.
29-åringen hade sedan några månader före mordet legat i konflikt med en nu 31-årig man som han tidigare varit nära vän med. De båda männen hade båda ursprung i Irak och hade ursprungligen träffats på en flyktingförläggning i Italien. Flera år senare hade de dock kommit på kant med varandra, efter att 31-åringen berättat för 29-åringens familj att han levde ihop med en kvinna trots att de inte var gifta – något som familjen var starkt emot.
Konflikten hade eskalerat ytterligare efter att 29-åringen hotat att skicka nakenbilder på 31-åringen till hans familj. 29-åringen hade på grund av konflikten velat träffa 31-åringens nu 46-årige farbror, i egenskap av släktens äldste i Sverige boende man. Han hade på morddagen också begett sig hem till 46-åringen, trots att 31-åringen motsatte sig ett möte.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Farbrodern påstås ha drogat 29-åringen
31-åringen har lämnat en berättelse som går ut på att farbrodern först drogat 29-åringen med sömnmedel för att sedan få ett snöre tryckt mot ansiktsregionen. 31-åringen skulle sedan ha hjälpt farbrodern att köra bort 29-åringens livlösa kropp, men själv trott på farbroderns uppgifter att mannen bara sov och skulle vakna av sig själv om han fick ligga utomhus en stund.
46-åringen uppgav själv att han på grund av starka mediciner hade svaga minnesbilder från dagen, men att han var säker på att han inte dödat 29-åringen. Han hade inte haft något motiv och dessutom saknat fysiska förutsättningar, uppgav han.
Solna tingsrätt ansåg dock inte att uppgifterna förtjänade tilltro. 31-åringen hade enligt domstolen försökt anpassa sin berättelse efter den information om bevisläget som han kunnat ana sig till – och detta minskade hans trovärdighet. 46-åringen ansågs samtidigt simulera och överdriva sina fysiska och psykiska symptom.
Åklagarens bevisning godtogs
Domstolen ansåg i stället att åklagaren hade lyckats bevisa att de båda männen tillsammans och i samförstånd uppsåtligen hade tagit livet av 29-åringen genom att förgifta honom och senare strypa den då trötte och dåsige mannen med en snara. Vem som höll i strypsnaran och huruvida männen i förväg planerat brottet saknade betydelse. Tillvägagångssättet visade att de båda männen haft som mål att döda 29-åringen och att de agerat med avsiktsuppsåt. Gärningen kunde inte anses som mindre grov utan skulle rubriceras som mord.
Det fanns flera försvårande omständigheter kring gärningen, som den vanmakt som 29-åringen måste ha känt i sitt drogade tillstånd och den skymfliga behandling som kroppen utsatts för efter mordet. Det var enligt tingsrätten också utrett att det funnits ett hedersmotiv till brottet.
Sammantaget ansåg tingsrätten dock inte att omständigheterna var så försvårande att livstids fängelse var påkallat. Straffvärdet uppgick i stället till 18 års fängelse och 46-åringen dömdes till denna påföljd. 31-åringen, som inte är svensk medborgare, skulle utvisas på grund av domen och påföljden sattes i hans fall därför ned till 17 år och sex månaders fängelse.
Såväl männen som åklagaren överklagade domen. Männen ville båda se en friande dom eller åtminstone en lindrad påföljd. Åklagaren ville, i sin tur, att påföljden skulle bestämmas till livstids fängelse.
Hovrätten fastställer
Svea hovrätt går dock nu på samma linje som tingsrätten och fastställer nu männens fängelsestraff.
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att åklagarens bevisning håller för fällande dom – och att försvarets uppgifter och argument inte förtar styrkan i bevisningen. Det är alltså bevisat att de båda männen tillsammans och i samförstånd dödat 29-åringen – och hovrätten instämmer i att gärningen ska rubriceras som mord.
Det har framgått av utredningen att 31-åringen var angelägen om att hindra 29-åringen från att vidarebefordra en nakenbild på 31-åringen. Bilden skulle vid en spridning också medföra att 31-åringen skulle ”tappa ansiktet” och att den förlorade respekt som detta skulle medföra aldrig skulle gå att vinna tillbaka. Det främsta motivet till mordet har enligt hovrätten också varit att förhindra spridningen av bilden till 31-åringens familj.
Motivet verkar också främst ha varit att 31-åringens heder stod på spel, slår hovrätten fast. Det finns dock ingen bevisning som talar för att det rör sig om ”en sådan kollektivt präglad heder” som avses i 29 kap. 2 § 10 p. brottsbalken. Att heder varit ett motiv till brottet ska därför inte anses vara en försvårande omständighet, konstaterar domstolen.
Den ändrade bedömningen avseende hedersmotivet gör dock inte att påföljden ska ändras, utan straffvärdet uppgår enligt hovrätten även utan detta försvårande moment till 18 års fängelse. Männens fängelsepåföljder fastställs därför. (Blendow Lexnova)
