Var överföreningen av 4 500 kronor från modern till den missbrukande och irriterade sonen frivillig eller ett rån? Tingsrätten trodde på moderns detaljerade berättelse och fällde sonen.
Hovrätten bedömer visserligen modern som trovärdig men eftersom det inte kan uteslutas att överföreningen var frivillig frias sonen
Sonen, som har missbrukat droger och mått allmänt dåligt, bor sedan en tid tillbaka hemma hos modern i hennes lägenhet.
Han åtalades åtalades för misshandel, ofredande, olaga hot samt rån mot sin mor men friades av tingsrätten från åtalen om olaga hot och ofredande.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Mamman hade sålt bilen för 57 000 kronor
Rånet gällde en händelse där mamman fört över 4 500 kronor till sonen den 11 juli 2019. Frågan domstolen hade att pröva var dock om överföringen skett frivilligt från moderns sida eller om det handlade om ett rån.
Enligt mamman hade hon vid tidpunkten sålt sin bil och därmed fått 57 000 kronor på sitt bankkonto varpå sonen krävt att få 10 000 av dessa eftersom han hjälpt henne med försäljningen. Hon sa då att pengarna skulle gå till lånen på bilen, något som sonen inte ville acceptera. Han ska istället ha suttit på andra sidan bordet och sagt ”har du satt in pengarna på mitt konto?” varpå mamman kände sig jätterädd.
Hon sa att hon hade satt in pengar på hans konto, men att det bara var 4 500 kronor. Sonen ska då ha gått direkt till sitt rum för att kontrollera saken och sedan ha försvunnit från lägenheten för att återvända sent på kvällen. Nästa dag var han drogpåverkad.
Var fråga om ett rån
Luleå tingsrätt konstaterade att moderns berättelse har varit levande, förhållandevis detaljerad och det har inte funnits några logiska luckor vad gäller händelseförloppet.
Vidare framgår det av ett kontoutdrag att modern förde över pengarna endast 20 minuter efter att de kom in, vilket får anses vara en ovanligt kort tid. Omständigheten gav, enligt tingsrätten, stöd för mammans uppgift om att hon var övervakad och under hot när hon gjorde förmögenhetsöverföringen.
Nästa fråga var då om gärningen ska rubriceras som rån, det vill säga om råntvång förelegat. Rätten noterade att sonen var kvar i lägenheten, och därmed i moderns omedelbara närhet, under hela tiden från att han uttalade hotelserna till att pengarna var på hans konto. Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att hon överföringen under råntvång. Det hotade intresset var av särskild vikt och därmed bedömdes gärningen som rån.
Sonen dömdes även för misshandel då det ansågs bevisat att han kastat en stol på modern med smärta och blodvite som följd och rån till fängelse i ett år och två månader.
Hovrätten friar mannen från rånåtalet
Domen överklagades till hovrätten som konstaterar att sonen har haft en alternativ förklaring till händelseförloppet.
Enligt honom har han inte framfört några hot och under vilka förhållanden i övrigt som en frivillig överföring av aktuella 4 500 kronor skedde. Han har också uppgett att han vid detta tillfälle inte var påverkad. Uppgifter som enligt hovrätten inte kan lämnas utan avseende.
Hovrättens sammantagna bedömning är att det inte kan uteslutas att överföringen skett frivilligt under sådana förhållanden som sonen har berättat om. Med hänsyn härtill är det inte ställt utom rimligt tvivel att sonen begått gärningen och han frikänns därför från åtalet för rån och döms bara för misshandel.
Påföljden sänks till tre månaders fängelse som anses verkställt genom frihetsberövandet. (Blendow Lexnova)
