”Förskräckande risker med polisbristen”

Hon varande för en samhällsfarlig polisbrist och en ny typ av våldsbrottslighet flera år innan ”den röda flaggan åkte upp” hos politikerna. Då anklagades hon för att överdriva. Idag tävlar de om att ge henne rätt.
Efter tolv år som Polisförbundets ordförande avgår juristen och polisen Lena Nitz. Hon tror att polisen har lagt det värsta bakom sig men höjer ett varningens finger för den marknad som situationen har bäddat för.
”Risken är att vi hamnar i ett läge där polisen inte klarar av sitt uppdrag och att den som kan betala för sig kan köpa sig skydd och få sina brott utredda av privata aktörer. Det är förskräckande.”

Efter tolv år som ordförande för Polisförbundet – vilka har varit dina höjdpunkter?

– Jag skulle vilja säga att höjdpunkterna är de historiska beslut som har tagits av riksdagen när det gäller den tillväxt av fler poliser som vi ser nu och inte minst besluten om att uppvärdera polisyrket genom öronmärkta pengar för höjda löner.

– År 2018 kom det 360 miljoner gånger tre år och nu senast ytterligare 400 miljoner gånger tre år för höjda polislöner. Det är pengar som enbart är riktade till lönelyft utöver de höjningarna som görs genom den sedvanliga lönerörelsen.

– I praktiken har de inneburit att vi, under de första tre åren, hade en löneökning på fem procent per år. Det är bäst på hela arbetsmarknaden. Och nu kommer det alltså ytterligare tre år som följer den linjen. Det är viktigt för polisernas status.

Vilken är den djupaste svackan under dina tolv år som ordförande?

– Det hänger ihop med den enorma polisbrist som vi har haft, och fortfarande har, i Sverige som under åtminstone en period riskerade att bli direkt samhällsfarlig.

– Om det hade fortsatt utan att någonting hade gjorts så hade det kunnat sluta riktigt, riktigt illa.

– Polisbristen var så stor att Polismyndigheten inte klarade av att uppfylla sitt uppdrag på det sätt som medborgarna har rätt att kräva och förvänta sig. Så är det till viss del fortfarande.

”Mer synligt”

Gällde det både polisens uppdrag i yttre tjänst och den utredande kriminalpolisverksamheten?

– Det blir givetvis mer synligt och påtagligt när människor i nöd ringer och det inte kommer någon polis. Men, precis som vi ser just nu, får det också stora konsekvenser när vi inte klarar av att utreda brotten i den omfattning som också kan krävas.

– Samtidigt pågår det en grov organiserad brottslighet där ute som vi inte har sett tidigare och har svårt att rå på. Då riskerar det här att få väldigt allvarliga effekter.

Hur ser dessa effekter ut?

– Brottslingar hamnar inte bakom lås och bom när vi inte klarar av att utreda brott på det sätt som det är tänkt och som lagen föreskriver.

– Dessutom riskerar det att påverka förtroende hos allmänheten. Och det är i förlängningen också mycket allvarligt och farligt.

Men du menar att svensk polis verkar vara på väg upp ur svackan med de åtgärder som har vidtagits?

– Jag hoppas och tror det. Vi har fortfarande en enorm polisbrist och det kommer att ta tid att åtgärda. Men förhoppningsvis är vi på rätt väg i den meningen.

– Det tragiska är att det här arbetet borde har påbörjats för länge sedan, när vi slog larm långt före omorganisationen 2015.

Kan du utveckla det?

– Det var ju poliserna som först kände av den förändring som skedde där ute – hur hoten och våldet började förändras. Hur detta blev grövre, vanligare, ändrade karaktär och hur det började få fotfäste på ett sätt som man inte hade sett tidigare.

– När vi larmade om detta fick vi kämpa väldigt hårt för att överhuvudtaget få politiker och Polismyndigheten att faktiskt erkänna polisbristen.

– När jag satt i TV och berättade om den verklighet som våra medlemmar mötte och pekade på polisbristen så avfärdades det länge som överdrifter.

Vad fick det för konsekvenser internt?

– Poliser funderade på att sluta, vilket var väldigt ovanligt tidigare. Och då pratar vi även om poliser som befinner sig i den ålder när man är som starkast, när man har erfarenhet med sig i ryggen och befinner sig i den fas i livet då det brukar vara som roligast och mest intressant att arbeta.

– Det här var ju flera år före omorganisationen och det flesta höll ut. Men sedan, när omorganisationen väl kom, var det många av dem som slutade eftersom de inte orkade med detta längre.

”Många kände otillräcklighet”

Kan du beskriva vad som hände i kåren?

– Dels var det många som kände otillräcklighet, att man helt enkelt inte orkade vare sig som person eller som en del i denna organisation. Det blev inte som man hade tänkt sig eller som det hade utlovats.

– Dels har uppdraget som polis de senaste tio-femton åren blivit så oerhört mycket mer komplext. Omvärlden har förändrats, brottsligheten har blivit mer globaliserad och digitaliserad – och inte minst mer brutal och svårhanterlig på hemmaplan.

– Rent konkret handlade det från början om att poliser i yttre tjänst möttes av ett helt nytt klimat som följde med hela vägen in i privatlivet men också om att kraven och belastningen på de utredande kriminalpoliserna ökade dramatiskt.

När du säger privatlivet – hur menar du då?

– Poliskåren var sliten. Kolleger blev allvarligt skadade i tjänsten eller kom inte hem efter sina arbetspass.

– Jag har varit på alltför många begravningar där man har fått ta ett sista farväl av en kollega tillsammans med deras familj och privata vänner. Det har varit några av de svåraste stunderna i mitt liv.

Polisledningen skrev nyligen i en verksamhetsanalys att poliser i yttre tjänst kommer att vara ”den mest knappa resursen de kommande åren”. Hur hamnade vi där?

– Det handlar just om att politiker och polisledning vakande för sent när det gäller polisbristen. När den röda flaggan väl hade åkt upp och polisbristen blev uppenbar för alla insåg man att detta kunde bli riktigt, riktigt farligt.

– Då hade den arbetsbelastning som förekommer i yttre tjänste lett till att många poliser inte orkade stanna kvar lika länge som tidigare.

– Idag dras alla över en kam på ett väldigt fyrkantigt vis. Det behövs nya och anpassade metoder för att få poliser att stanna i yttre tjänst. Arbetsgivaren behöver bli bättre på att värdera och resurssätta efter polisernas unika kompetenser.

Så om vi blickar framåt – vad händer nu med poliskåren efter de här satsningarna?

– Det som händer nu är att man tar in otroligt mycket poliser. Poliskåren kommer att vara väldigt ung.

– Det kommer att komma en puckel som är ung och har förhållandevis lite erfarenhet när det gäller att hantera situationen i yttre tjänst.

– De skulle behöva mixas upp med äldre, mer erfarna, kolleger i betydligt större utsträckning. Men de finns ju inte kvar där ute som tidigare.

Hur ser riskerna ut med det?

– Det säger sig självt. Det finns arbetsmiljörisker i hur man klarar av att lösa alla dessa situationer som poliser hamnar i och ställs inför.

– Man har inte hela den verktygslåda som behövs och man får inte heller möjlighet att få den kunskapsöverföring som äldre kollegor annars kan bidra med.

En stor del av polisens uppdrag är ju också kriminalpolisverksamheten – att utreda brott så att brottslingar kan lagföras.

– Jo, det blir ju lätt så för politiker, media och allmänhet att fokus hamnar på våra kolleger i yttre tjänst. Utredarna kommer lite i skymundan i den här delen av debatten.

– Samtidigt är det ju så att om inte kriminalpolisverksamheten fungerar så finns det inga brottslingar som kan åtalas eller fällas i domstol.

– Det är ju också ett tydligt bevis för det grundläggande och enormt viktiga uppdrag som Polisen och poliserna har i samhället.

Hur påverkas utredarna och utredningarna av den nuvarande situationen?

 – Det är en av de saker som Polisförbundet har prioriterat det senaste året – att vi måste lyfta den polisiära kompetensen inom utredning, forensik, spaning och annat som har med den brottsutredande verksamheten att göra.

– Vi har en enorm polisiär kompetens som man behöver värna om men också ställa höga krav på när det gäller behovet av vidareutbildning.

– Det finns inte tillräckligt med erfarenhet och kompetens i utredningsverksamheten och då kommer resultaten inte heller att komma.

Menar du att det saknas kompetens i en numerär mening eller att kompetensen är för låg?

– I det här avseendet handlar det inte enbart om att det finns för få utredare utan framförallt om att det inte finns tillräckligt många poliser med lång utredningserfarenhet och den djupa kompetens som behövs för det komplexa arbetet som mordutredningar och liknande. Och allra minst den typ av mord som idag suger så stora resurser från annan utredningsverksamhet.

– Det händer så oerhört mycket nu och då är det viktigt att Polismyndigheten inte tappar förmåga att utreda de här brotten effektivt och med god kvalitet.

Hur ser det ut med de resurser som finns när det gäller grova brott kontra så kallade mängdbrott där uppklaringen fortfarande går sin kräftgång?

– Där har vi polisbristen igen och det visar sig även i resultaten från den utredande verksamheten.

– Det finns inte tillräckligt många erfarna brottsutredare för till exempel grova brott. Då måste man lyfta upp mindre erfarna kolleger från andra enheter som får försöka handledas av äldre kolleger och åklagare.

– Även polisverksamhet innebär att man måste prioritera och då suger de grova brotten och de komplicerade utredningarna enorma resurser så att annan verksamhet blir lidande.

Vad får den låga uppklaringen av mängdbrott för konsekvenser på sikt?

– I slutänden påverkar det förtroendet för polisen, för systemet och för statens uppdrag gentemot medborgarna.

– Idag finns fall där man kommer in och gör en anmälan och kanske till och med har fotografier med sig – men ändå blir ärendet nedlagt. Det riskerar sluta med att människor inte bryr sig om att anmäla brott och det innebär att man accepterar att mängdbrotten inte utreds och lagförs.

– Och då ska man vara medveten om att kriminalitet oftast börjar med just mängdbrott bland de unga. Så vad händer då om de inte utreds eller ens anmäls?

Idag är i princip alla överens om att omorganisationen 2015 inte blev som det var tänkt. Varför?

 – En viktig faktor är att det var tänkt att den nya organisationen skulle byggas nerifrån och upp. Mandaten skulle ut så långt det var möjligt, de lokala behoven skulle stå i fokus.

– I själva verket blev det precis tvärtom. De allra flesta poliserna skulle nog säga att poliskåren fortfarande är väldigt toppstyrd.

– Det beror på att själva genomförandet blev väldigt toppstyrt och att ledningen sedan ville behålla kontrollen, att man inte ville lämna ifrån sig den ut i organisationen.

Vad fick det för konsekvenser internt?

– Poliserna upplevde att man blev sedda som nummer, inte som människor och inte utifrån sin roll. Det fanns ingen riktig personalpolitik utan bara en arbetsgivarpolitik.

– De anställda blev betraktade som en siffra som skulle placeras någonstans och det skapade ingen positiv känsla.

Hur mycket beror detta på poliserna själva? Det finns ju en ganska konservativ kåranda om att ”så här har vi alltid gjort”…

– Allt det där finns givetvis med… Jag skulle nog vilja säga att ett av de svåraste jobben som finns i Sverige är att vara rikspolischef. Oavsett vem det är.

– Det är en otroligt komplex verksamhet som ska ledas, man står alltid i fokus och får ta det yttersta ansvaret, det är statens största myndighet och det finns också en väldigt stark kår – vilket är både på gott och ont.

– Det har alltid varit svårt att styra poliskåren. Så är det. Och det är inte alltid heller helt enkelt att vara förbundsordförande, kan jag säga (skratt)…

Säkerhetsbranschen och bevakningsbolagen frodas i polisbristens kölvatten. Hur ser du på det?

– Risken är att vi hamnar i ett läge där polisen inte klarar av sitt uppdrag och att den som kan betala för sig också kan köpa sig skydd och få sina brott utredda av privata aktörer. Det är förskräckande.

– Ordningsvakter, bevakningsbolag och privata säkerhetsföretag ska ju finnas som ett komplement till polisen, inte som någonting som tillåts ersätta polisen.

Hur ser du på det faktum att ordningsvakter i allt större omfattning öppet ersätter poliser? Nu får vi dessutom en ny lag som ger ordningsvakter ännu större utrymme.

– Ordningsvakter är ett komplement. De får aldrig ha ett polisiärt uppdrag. Det handlar om utbildning och befogenheter och om statens våldsmonopol som har grundlagen i botten.

– Där finns det en otroligt viktig gräns som inte får passeras. Trygghet och skydd är ett samhällskontrakt som staten har med sina medborgare i en välfärdsstat.

– Samtidigt vill jag säga att jag har förståelse för att det blir så här när Polismyndigheten inte klarar av sitt uppdrag. För även om jag inte tycker att det är rätt så förstår jag att man tvingas lösa det så här.

Antagningskraven till polisutbildningarna har varit i fokus när det gäller bland annat sänkta begåvningskrav. Hur ser du på den frågan?

– Man ser ju hela tiden kritiskt över kriterierna för antagningen så att de inte är förlegade och det tycker jag är bra.

– Men när man ändrar kriterierna för att lättare kunna ta in nya polisstudenter så är man ute på tunn is. Kraven där ute i verkligheten kommer ju inte att minska.

– Man måste alltså ha kriterier som gör att man kan ställa de krav på de poliser som kommer ut som man vet krävs och som medborgarna har rätt att ställa.

Även om Sverige har en ovanligt lång grundutbildning till polis så kan man fråga sig om detta räcker för alla de funktioner som finns inom polisen.

– Svaret är nej. Polismyndigheten har en enorm utbildningsskuld till sina anställda. Det är många som väntar på en vidareutbildning och det finns ett stort sug efter detta.

– För att till exempel gå in på en utredningstjänst skulle vi behöva en särskild utbildning. Det gäller allt från förhörsteknik, straffrätt, vittnespsykologi… och så vidare.

Kan du ge exempel på förändringar som behövs när det gäller utbildningsdelen?

– Jag skulle vilja se ett helt nytt system för vidareutbildning för poliser. Vi måste också få en förlängd högskoleutbildning – en treårig utbildning med akademisk examen.

– Som det ser ut nu hinner man inte med alla moment under utbildningen om man ska klara av det komplexa arbete som väntar. Dessutom behövs ökad forskningsanknytning.

Avslutningsvis några frågor om Lena Nitz – varför bytte du från jurist till polis?

– När jag gick ut gymnasiet hade jag tre val: Psykolog, jurist eller att göra lumpen och bli officer.

– Jag kom inte in på psykologlinjen men däremot på juristlinjen och kom till slut att specialisera mig på sådant som EU-rätt och exporträtt.

– Till slut insåg jag att bokstäver och papper inte var tillräckligt spännande för mig utan att jag ville ut i verkligheten.

Och då sadlade du om och sökte dig till polisen?

– Precis så! Till mina föräldrars stora förtret, ska jag säga.

– Men där trivdes jag och blev kvar.  Som polis har jag fått lite av alla de där tre områdena: psykolog, jurist och officer.

När väcktes det fackliga engagemanget?

– Ganska tidigt. När jag började som polis fanns det inga kängor i min storlek, skyddsvästarna var helt platta och jag tänkte – herregud, det är ju knappast någon nyhet att kvinnor har bröst.

– Jag gick till facket och frågade hur kan det vara så här. Då blev jag tillsagd att sluta klaga, kavla upp ärmarna och hjälp till och dra i stället. Och på den vägen är det…

Vad ska du göra nu när du slutar?

– Det är inte bestämt ännu.

Blir du kvar inom polisen?

– Det kan jag nog bli…

Du låter lite svävande.

– Nej, jag är ju polis i själ och hjärta.

Kommer du att sätta dig i en radiobil igen.

– Oj… I så fall skulle jag behöva gå en kurs för det ser inte alls likadant ut som när jag lämnade det för massor av år sedan.

Eller kommer du gå tillbaka till din kommissarietjänst eller hamna på en chefstjänst inom HR-avdelningen centralt?

– Det raka svaret är att jag faktiskt inte vet ännu. Jag ska avgå först.

FAKTA – Lena Nitz, jurist, polis och avgående ordförande för Polisförbundet

Född: 1967, Hässelby, Stockholm

Jur. kand: 1991, Stockholms universitet 1991

Polis: 1996, Polishögskolan

Ordförande för Polisförbundet: 2010

Övrigt: ledamot av Riksidrottsnämnden (Riksidrottsförbundets ”högsta domstol”)

Bor: lägenhet i Solna. Jag är järnkamin (djurgårdare, reds. anm.) men bor i gnagareland (AIK:s hemkommun, reds. anm.).

Familj: 23-årige sonen Felix och 22-åriga dottern Frida. Särbo med den skotska polisen James som bor och arbetar i Skottland. Vi träffades på Eurocop.

Senast lästa bok: ”We need to talk about Putin” av Mark Galeotti. Mycket bra!

Senast sedda film: Jag gick med min son på bio eftersom vi tittar på alla filmer om den där som jag kallar Läderlappen men som Felix kallar Batman… ,

Musik: Just nu mycket nostalgi med musik från 1980-talet, som Simple Minds och U2.

Fritidsintressen: Min hund, idrott och ett sommarställe som aldrig blir riktigt färdigt…

FAKTA – Polisförbundet

Polisförbundet startades år 1903 och sorterar idag under TCO.

Förbundet organiserar polisstudenter, yrkesverksamma poliser och f.d. poliser. Antalet medlemmar är totalt 26 000 varav drygt 20 000 är yrkesverksamma poliser.

91 procent av Sveriges aktiva poliser är medlemmar i förbundet vilket innefattar såväl operativa som strategiska chefer – hela vägen upp till rikspolischefen Anders Thornberg som själv har en bakgrund som ”riktig” polis.

Polisförbundet har 1 300 förtroendevalda och 30 anställda.