Både tingsrätten och hovrätten anser att en man som tagit med sig sin ettåriga dotter till Iran i ett halvår utan mammans samtycke, har gjort sig skyldig till grov egenmäktighet med barn.
Bland annat hade han hotat att belägga mamman med utreseförbud enligt iransk lag om hon följde efter för att hämta dottern.
En 55-årig man åtalades i Solna tingsrätt för bland annat grov egenmäktighet med barn efter att ha tagit med sig sin drygt ett år gamla dotter till Iran mot mammans vilja, och stannat där i ett halvår.
Under tiden fick mamman ensam vårdnad om barnet och efter flera myndighetsbeslut, både från Sverige och Iran kunde dottern till slut överlämnas i närvaro av iransk polis.
Enligt mannen hade mamman förut tagit med sig dottern utan hans tillåtelse och efter att hon begärt skilsmässa var han rädd att det skulle hända igen. Han tog därför med sig dottern till sitt födelseland Iran. Tanken var att de bara skulle vara där en kortare tid, men eftersom han fick utreseförbud i och med att han blev misstänkt för ett brott blev de kvar i ett halvår.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Fick sms om att pappan var på väg till Iran med dottern
Mamman berättade att ex-maken tagit med sig dottern för att hälsa på några vänner, men att de inte kom hem på kvällen. Hon fick senare ett sms där det stod att de var på väg till Iran och att de aldrig skulle komma tillbaka om hon kontaktade polisen. Mannen hotade även att belägga henne med återreseförbud om hon följde efter, vilket han hade rätt att göra enligt iransk lag. Mamman berättade också att dottern inte längre kände igen henne när de återförenades.
Tingsrätten ansåg att att flera av mannens invändningar inte var trovärdiga, bland annat det han uppgett som skäl varför han reste iväg med dottern. Eftersom han framfört flera ekonomiska krav till ex-frun för att komma tillbaka med dottern, och att han tillstått att han hade återvänt till Sverige om hon gått med på kraven, framstod det inte som sannolikt att han fört bort barnet för att han var rädd att mamman skulle ta henne ifrån honom.
Döms till ett års fängelse
Domstolen ansåg att mannen gjort sig skyldig till brottet och att gärningen var att bedöma som grov, bland annat då barnet var så litet och för henne varade vistelsen under lång tid. Genom bortförandet slet pappan loss henne från sin invanda miljö och anknytningsperson.
Dessutom vägrade han inrätta sig efter myndighetsbeslut och när återlämnandet väl skedde var det inte frivilligt, utan det krävdes myndighetsbeslut och handräckning av polis. Sammantaget dömdes mannen även för två fall av olaga hot mot ex-frun till ett års fängelse.
Avgörandet överklagades till Svea hovrätt, som inte ser någon anledning till att frångå underinstansens bedömningar. Tingsrättens dom fastslås därför. (Blendow Lexnova)
