Hovrätten sänker straffen och upphäver utvisningsbeslutet för en av de män som dömdes för en grov våldtäkt på en lekplats i centrala Stockholm under förra året. Enligt hovrätten skulle en utvisning drabba en av gärningsmännen ”orimligt hårt” eftersom han inte har några släktingar kvar i sitt hemland.
Den var under en novemberkväll förra året som en kvinna utsattes för ett flertal sexuella övergrepp av tre unga män på en lekplats i Björns trädgård i centrala Stockholm.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
Hävdade att kvinnan deltagit frivilligt
Samtliga tre män, 18, 29 och 31 år gamla, nekade till brott och hävdade att kvinnan deltagit frivilligt, men fälldes för grov våldtäkt i Stockholms tingsrätt. Enligt tingsrätten hade kvinnan befunnit sig i en särskilt utsatt situation mot bakgrund av sin berusningsgrad, varför hon inte kunnat freda sin sexuella integritet eller kunnat lämna något giltigt samtycke.
29-åringen och 37 åringen dömdes till fängelse i fem år och tre månader respektive fyra år och tre månader medan den 18-årige mannen dömdes till rättspsykiatrisk vård. Tingsrätten beslutade även att samtliga gärningsmän, som är utländska medborgare, skulle utvisas från Sverige med 15 års återreseförbud.
Sänkta straff och upphävt utvisningsbeslut i hovrätten
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu sänker straffet för de två männen som dömdes till fängelse med tre månader vardera. Detta eftersom besluten om utvisning gällande dessa två, enligt hovrätten, kommer att innebära sådana men som bör beaktas vid straffmätningen.
Vad gäller den man som dömdes till rättspsykiatrisk vård anser hovrätten visserligen att förutsättningarna för utvisning av honom är uppfyllda. Däremot anser domstolen att det faktum att han är ung och inte har några släktingar i sitt hemland skulle innebära att han skulle drabbas ”orimligt hårt” och därmed ”får anses stå i strid med humanitetens krav”.
Tingsrättens utvisningsbeslut gällande mannen upphävs därför och han får stanna i Sverige när han bedöms lämplig att lämna den rättspsykiatriska vården.
