Tingsrätten dömde en 44-årig man för ofredande för att ha tagit tag i sin tvåårige sons öra och ruskat om, i samband med en hämtning på förskolan.
Det är enligt hovrätten dock inte utrett om greppet var hårt eller löst eller om mannen faktiskt ruskat om örat.
Örongreppet har därför inte varit ’särskilt hänsynslöst’ på det sätt som krävs för straffansvar och pappan frikänns nu helt.
En 44-årig man hämtade sin tvåårige son på förskolan i september förra året.
Vid tingsrätten berättade en av de anställda på förskolan hur hon sett mannen ta tag i sonens öra och ruska till, att mannen fört sin hand mot sonens mage och hur tvååringen verkat ledsen.
Kvinnan förklarade vidare att hon stått mycket nära tvååringen vid tillfället och att hon omgående underrättat förskolans chef om händelsen.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Mycket starkt bevisvärde
Gävle tingsrätt ansåg att kvinnans uppgifter hade ett mycket starkt bevisvärde. Det var därför utrett att mannen dragit sin son i örat. Kvinnans uppgifter gav dock inte tillräckligt stöd för påståendet om att mannen slagit tvååringen i magen och inte heller för att örongreppet orsakat smärta för pojken.
Omständigheterna innebar dock att 44-åringens agerande varit ägnat att kränka tvååringens frid på ett kännbart sätt. Gärningen bedömdes därför som ofredande i enlighet med åklagarens andrahandsyrkande.
Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om totalt 3 000 kronor. Mannen ålades samtidigt betala 5 000 kronor till sin son för kränkningen.
Mannen överklagade domen till hovrätten som nu gör en annan bedömning.
Uppgiften lämnades inte spontant
Den 44-årige mannen har berättat att han hade bråttom hem och därför ville ta av sonens förskoleväst. Pojken ville dock stanna kvar och stretade emot och sa ”fuck you” till honom. Han hade varken blivit arg eller dragit sonen i örat. Däremot hade han masserat sonen på håret och huvudet för att han skulle bli lugnare, förklarade 44-åringen.
Hovrätten anser, liksom tingsrätten, att den kvinnliga anställda gett ett trovärdigt intryck av det hon har berättat om sin upplevelse av situationen.
Frågan är dock vad som är visat kring det påstådda örongreppet.
I likhet med tingsrätten anser hovrätten att kvinnans uppgifter avseende själva greppet är så detaljerade att det kan anses utrett att mannen tagit tag i sin sons öra. Det är dock inte utrett om greppet var hört eller löst. Pojken hade samtidigt stått tyst och inte blivit ledsen i samband med greppet.
Hovrätten noterar samtidigt att uppgiften om att mannen ska ha ruskan sonen i örat inte lämnades spontant inför rätten, utan först efter att kvinnan påmints om vad som antecknats i förundersökningsprotokollet.
Frikänns av hovrätten
Mot den bakgrunden anser domstolen det inte visat mer än att 44-åringen tagit tag i sin sons öra, utan att ruska det. Det är heller inte visat att mannen mer än kortvarigt tagit tag i örat, och kan därför inte anses utgöra ett sådant ’hänsynslöst beteende’ som krävs för ofredandebrott.
Det konstaterar hovrätten och ogillar åtalet mot fadern. (Blendow Lexnova)
