Anton Strand är brottmålsadvokaten som bland mycket annat biträtt Helge Fossmo, försvarat misstänkta poliser – och som just nu företräder den spionmisstänkte myndighetschefen.
Dessutom har han tagit över ordförandeklubban för Cornelis Vreeswijks stiftelse som siktar på att bli Sveriges största musikpris.
– Det är min målsättning att ro i land detta, säger han till Dagens Juridik.
Anton Strand inledde sin juristkarriär som åklagare innan han 2007 tog anställning som biträdande jurist hos Peter Althin. En tid senare började han att biträda Helge Fossmo som några år tidigare dömts till livstids fängelse för anstiftan till mordet i Knutby 2004. Det skulle ta lång tid innan Örebro tingsrätt beslutade att tidsbestämma straffet, men under 2019 kom så besked att straffets längd bestämdes till 26 år – och den 23 januari i år fick han själv klippa av fotbojan.
– Det är en sådan klient där det alltid finns ett enormt massmedialt intresse så fort det händer något. Han fick tidsbestämt straff för ett par år sedan och jag var nog inte förberedd på att det skulle bli så mycket skriverier just när han släpptes. Det förvånade mig eftersom det var ett välkänt faktum att så skulle ske.
Under hösten förordnades Anton Strand som offentlig försvarare för den myndighetschef som just nu sitter häktad misstänkt för spioneri. Mannen har yrkesbakgrund inom såväl Säpo som Försvaret och arbetade när han greps som chef på en myndighet. Gripandet väckte stor uppmärksamhet, men utredningen har omgärdats av stort hemlighetsmakeri med hänvisning till rikets säkerhet. Något som även gäller Anton Strand.
– Jag kan egentligen inte säga någonting mer än att jag är försvarare i målet. Jag är helt bunden till mitt yppandeförbud.
Basar för Cornelis stiftelse
Nyligen tog Anton Strand också sig an ett uppdrag som är väsensskilt från uppdragen som brottmålsadvokat när han utsågs till ny ordförande för Cornelis Vreeswijks stiftelse och Cornelis-priset. Ordförandeklubban tog han över från advokaten Anders Pethrus som varit stiftelsens ordförande sedan Cornelis död och innan dess varit såväl hans advokat som övervakare.
Vid tidpunkten för Cornelis död var hans ekonomi kraftigt sargad och dödsboet bara skulder – inga tillgångar. När Anton Strand nu har tagit över ordförandeskapet förvaltar stiftelsen ett kapital på drygt 70 miljoner kronor, vilket i sin tur gjort Cornelispriset till Sveriges näst största musikpris.
– De senaste åren, bortsett från förra året då många bolag inte gjorde några utdelningar, har prissumman varit 750 000 kronor. Nu kan jag se att det inte är aktuellt med att gå ned igen utan det ser snarare ut som att vi inom några år kommer att kunna dela ut en miljon kronor i prissumma och då är vi lika stora som Polarpriset. Jag ser framför mig att Cornelis-priset under mitt ordförandeskap bör kunna bli det största musikpriset i Sverige. Det är min målsättning att ro i land detta.
Hur kom det sig att du blev ordförande?
– Anders kände till att jag har ett stort musikintresse och att jag vid sidan av mina brottmål också arbetat en del med immaterialrättsliga frågor för artister. Sedan satt vi i ett stort brottmål tillsammans 2013 och då kom vi att prata en hel del om musik, i synnerhet Cornelis, och på den vägen är det lite grann.
– Han har sett mig som en lämplig efterträdare och för snart tre år sedan frågade han mig om jag var intresserad av att ta över efter honom. Sedan dess har jag ’gått lära’ hos Anders och fått varit med i alla olika moment av stiftelsens arbete, vilket jag är väldigt tacksam över. Det är ett väldigt annorlunda men mycket stimulerande advokatuppdrag och jag tror att detta kommer att ta mellan 10-15 procent av min totala arbetstid. Sannolikt kommer det dock röra sig om en något mindre tidsåtgång när jag har blivit lite mer varm i kläderna och kommit in i det hela.
Många förfrågningar att hantera
Det är inte bara styrelsemöten och kapitalförvaltning som kommer att uppta Anton Strands ordförandetid. Stiftelsen förvaltar en rad rättigheter och det inkommer regelbundet förfrågningar från musiker, teatrar och andra kulturarbetare som vill använda sig av Cornelis verk. Förfrågningar som stiftelsen måste ta ställning till.
– Det har varit något färre förfrågningar under pandemin, men det inkommer regelbundet förfrågningar om att få använda olika delar av Cornelis verk i många olika sammanhang. Det passar mig väldigt bra eftersom jag alltid har uppskattat att få arbeta med olika saker och jag ser det som en stor ära att få delta i den här typen av arbetsuppgifter.
Du funderar inte på att sluta med brottmålen?
– Jag har inte haft några sådana funderingar utan jag trivs med den variation jag har i arbetet just nu. Allmänt sett så försöker jag hålla mig så bred som möjligt även i mina försvararuppdrag, även om samhällsutvecklingen gjort att det blivit mycket mål som rör exempelvis skjutningar.
– Men jag tycker att det är roligt att anlitas av klienter med olika bakgrund. Att ta uppdrag inte enbart gällande kriminellt belastade människor, utan också för poliser och andra företrädare för rättssamhället, den variationen och bredden stimulerar mig.
Kan man bli less på försvararuppdraget?
– Olika advokater ser säkert olika på saken. För min del tycker jag att om jag precis har slutfört ett mordmål kopplat till kriminell gängmiljö så föredrar jag att inte gå in i ett likadant direkt efteråt utan hellre ta ett komplicerat polismål där någon har försökt göra rätt men det har gått på tok.
– Jag är nöjd med hur min arbetsmässiga tillvaro ser ut just nu.
