Registreringskrav på kontantkort kan försvåra för kriminella och underlätta för de brottsbekämpande myndigheterna.
Men förslaget kan inte förväntas få den effekt som anges i promemorian – och det uppfyller inte de krav som kan ställas i proportionalitets- och integritetshänseende.
Det anser Advokatsamfundet som nu yttrat sig om utredarens förslag i kontantkortsfrågan.
Utredaren Sigurd Heuman anser att de brottsbekämpande myndigheterna har ”ett påtagligt behov” av att få uppgifter om vem som har kontantkort samt att en skyldighet att registrera sådana uppgifter skulle främja brottsbekämpningen.
Enligt utredningens förslag ska registreringsskyldigheten omfatta sådana kontantkort som ger tillgång till telefonitjänster eller internetanslutningstjänster och som kan användas för samtal, sms eller surf.
Den som har ett kontaktkort ska därför tvingas lämna uppgifter om namn, adress, personnummer eller motsvarande samt nummer för tjänsten. Registreringsplikten föreslås i utredningen omfatta såväl nya kontantkort som sådana som redan har tagits i bruk.
Enligt Heuman väger fördelarna som registreringsskyldigheten skulle innebära för brottsbekämpningen tyngre än de negativa effekter som registreringsskyldigheten skulle kunna ha för vissa enskilda.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Osannolikt att kriminella skulle fortsätta använda kontantkort
Advokatsamfundet, som nu yttrat sig om förslaget, anser dock att förslaget kan ifrågasättas utifrån integritets- och proportionalitetsaspekter.
Samfundet instämmer i att en registrering av kontantkort ”i och för sig skulle kunna innebära ett försvårande för de kriminella och underlätta arbetet för de brottsbekämpande myndigheterna”.
Däremot anser samfundet det ”osannolikt” att kriminella skulle fortsätta att kommunicera med kontaktkort vid ett krav på registrering och att förslaget därför ”i realiteten inte kan förväntas få den effekt som anges i promemorian”.
Vidare skriver Advokatsamfundet att användningen av oregistrerade kontantkort minskat och argumenterar för att användningen lär bli närmast obefintlig bland kriminella om det införs ett registreringskrav. Detta samtidigt som man listar ett antal sätt för kriminella att kringgå registreringskravet genom att exempelvis använda målvakter.
Uppfyller inte kraven som kan ställas på ett sådant förslag
Samfundet är också noga med att understryka riskerna med ”utökade möjligheter att övervaka medborgare får mer långtgående effekter än enbart i de konkreta fall där åtgärderna används”.
Enbart insikten om att det finns en möjlighet att övervaka och spåra den enskilda individen riskerar, enligt Advokatsamfundet, att få ”ytterst menlig inverkan på utövandet av en mängd demokratiska fri- och rättigheter”.
Vid en bedömning anser samfundet inte att promemorian uppfyller de krav på proportionalitet, effektivitet och behov som kan ställas på ett sådant lagförslag som nu har lagts fram.
