När ska man utnyttja den nya möjligheten att lindra påföljden med hänsyn till den tilltalades medverkan till utredningen av någon annans brott?
Det blir en fråga för högsta instans, enligt ett nytt prövningstillstånd från Högsta domstolen.
Tilltalad i målet är en kvinna som lämnat uppgifter om en annan persons medverkan i narkotikahärvan i fråga.
En nu 30-årig kvinna fälldes i Jönköpings tingsrätt för två fall av grovt narkotikabrott, för att ha förvarat närmare 15 kilo cannabis i sin lägenhet – och för att ha förvärvat och förvarat två kilo kokain.
Brottsligheten hade begåtts ihop med en nu 22-årig man, som fälldes för mer omfattande narkotikahantering – för synnerligen grovt narkotikabrott. Kvinnan sade sig ha kommit i kontakt med mannen slumpmässigt och börjat låta honom förvara saker i lägenheten. Hon hade dock inte velat ha något med någon narkotika att göra – utan agerat som hon gjort eftersom hon känt sig hotad. Kvinnan gjorde även gällande att hon aldrig förstått att det handlat om kokain – utan trott att all narkotika vad ”gräs”.
Inget konkret hot
Tingsrätten ansåg dock inte att kvinnan hade varit utsatt för något konkret hot – och bedömde att det var uteslutet att hon inte förstod att ett paket som hon tagit emot innehållit kokain. Däremot fanns det ingen anledning att ifrågasätta att kvinnan haft en underordna och osjälvständig roll i narkotikahanteringen.
När påföljden bestämdes ansåg tingsrätten också att det fanns omständigheter som med styrka talade för att avvika från det objektiva straffvärdet på sju års fängelse. Utöver den underordnade rollen handlade det om en person som varit sårbar på grund av dålig psykisk hälsa – och slutsatsen blev att straffvärdet redan med hänsyn till detta skulle reduceras till fem och ett halvt år.
Saknades grund
Tingsrätten övervägde därutöver att tillämpa en ny bestämmelse i 29 kap. 5 a § brottsbalken, BrB, som då ännu inte gällde men som trädde i kraft 1 juli 2022. Kvinnan hade inte angivit sig själv, men hade lämnat uppgifter av betydelse kring 22-åringens skuld. Uppgifterna hade dock inte kommit att styra förundersökningens förlopp – och betydelsen av dem hade ”inte alls varit väsentlig”. Det saknades därför anledning att lindra påföljden av detta skäl.
Däremot hade det framkommit att kvinnans uppgiftslämnande i utredningen hade resulterat i en hotbild mot henne – där det bland annat skett en sprängning i hennes trappuppgång. Tingsrätten ansåg inte att hotbilden kunde förutsättas vara snabbt överspelad och satte med hänsyn till den ned påföljden till fyra och ett halvt års fängelse.
Göta hovrätt valde senare att lindra kvinnans påföljd ytterligare, till fyra års fängelse.
Hovrätten ansåg, till skillnad från tingsrätten, att det fanns anledning att tillämpa 29 kap. 5 a § BrB. Bestämmelsen kräver, precis som vid uppgifter om egen medverkan, att uppgifterna är av väsentlig betydelse för utredningen. Uppgifterna ska här ha varit ägnade att leda till att utredningen i något väsentligt avseende påskyndas eller underlättas – och strafflindring förutsätter normalt att en utförlig redogörelse om omständigheterna kring brottet.
Om den tilltalades medverkan är av sådan omfattning att en straffnedsättning aktualiseras bör det normalt ske en relativt påtaglig justering av påföljden, konstaterade hovrätten. På samma sätt som gäller för övriga strafflindringsgrunder bör reduceringen vara beroende av den straffvärdenivå som den aktuella brottsligheten ligger på och av grundens styrka och art. Strafflindringen ska som utgångspunkt sättas i relation till framför allt graden av den tilltalades medverkan. Även allvaret i den brottslighet som utredningsmedverkan avser bör kunna tillmätas betydelse, skrev hovrätten.
Hovrätten gav strafflindring
Hovrätten delade i och för sig tingsrättens uppfattning att polisen redan från början haft fokus på 22-åringen – och att bevisningen mot honom huvudsakligen byggt på spaningsiakttagelser och sådant som framkommit via hemliga tvångsmedel. Även om kvinnans medverkan därmed inte varit avgörande saknades det dock att ifrågasätta åklagarens uppgifter om att hon lämnat vissa uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen. Brottslighetens allvar och kvinnans medverkan i utredningen skulle därför resultera i en relativt betydande strafflindring, menade hovrätten.
Kvinnan, som i första hand yrkat på friande dom avseende kokainhanteringen och som i andra hand yrkat på strafflindring, överklagade på nytt.
Högsta domstolen, HD, beslutar nu också att meddela prövningstillstånd i målet. Målet aktualiserar frågan om strafflindring vid medverkan till utredningen av någon annans brott, skriver HD på sin hemsida.
