En tiondel av alla fall där pojkar tvingat andra till sex anmäls. Mörkertalet där flickor utsatt andra för sexuella övergrepp tros vara än större. Kjellgren konstaterar att medvetenheten hos vuxna om ungdomars sexuella övergrepp är bristfällig. Syftet bakom hennes forskning har varit att utveckla det förebyggande arbetet men även att ersätta alla gissningar om hur vanliga övergreppen är med välgrundad forskning.
Fem procent av pojkarna och en procent av flickorna uppgav i en norsk-svensk undersökning, gjord bland 9000 ungdomar mellan 17 och 19 år, att de tvingat någon till penetrerande sex eller onani. Antalet unga pojkar som under ett år rapporterades till socialtjänsten för att de begått ett sexuellt övergrepp uppgick till 197, vilket innebär 0.06 procent av alla pojkar i Sverige i åldrarna 12 till 17 år.
Resultaten av undersökningarna bekräftar den åtskillnad man internationellt normalt gör mellan unga som begår sexuella övergrepp mot barn (barnförövare) och unga som utsätter jämnåriga.
– Resultat från vår studie visar att barnförövare oftare utsatt syskon eller släktingar, oftare utsatt pojkar och oftare utsatt mer än ett offer. Tidigare forskning visar att barnförövaren, som ofta själv antingen varit mobbad eller utsatt för övergrepp, snarare använder sig av manipulation än våld och begår upprepade övergrepp. Av avhandlingen framgår att den som utsätter en jämnårig oftare utsätter ett offer som den känner och har, till skillnad från barnförövaren, sällan begått övergrepp mot mer än ett offer, förklarar Kjellgren.
Medan de ungdomar som utsätter jämnåriga tenderar att ha ett beteende där sexuella övergrepp är en del av en mer generell antisocial profil, har barnförövarna ofta färre andra uppförandeproblem.
– Dessa profiler får betydelse för vilken behandling och stöd ungdomarna kan behöva, säger Kjellgren.
Kjellgren kan genom en uppföljning gjord av 39 tonårspojkar sex år efter begångna sexuella övergrepp konstatera att en femtedel av pojkarna under denna period begått nya sexualbrott. Dessutom var mer än hälften dömda för andra typer av brott.
– Återfallen hänger ofta samman med andra individuella riskfaktorer. Detta kan vara att gärningsmannen redan begått ett stort antal övergrepp, kanske mot ett syskon, och vant sig vid den sexuella handlingen. Upprepningen leder dessutom till att ursäkterna utvecklats, vilket beskrivs som kognitiva förvrängningar, säger Kjellgren.
Vidare framkommer att samtliga som återföll hade en neuropsykiatrisk diagnos eller varit inskrivna vid särskola.
Återfallen kan förklaras dels med att några inte fick någon behandling alls och dels, för dem som fick behandling, att denna inte var tillräcklig.
För att komma åt problemen menar Kjellgren att man bör arbeta på ett mer generellt plan och förbättra förmågan att identifiera tvång och sexuella övergrepp. Detta gäller framförallt skola, ungdomsmottagningar, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin men även rättsväsendet.
– Genom ökad information och utbildning bland dessa yrkesgrupper kan ökad medvetenhet skapas kring förekomsten av ungdomar, och då även flickor, som begår sexuella övergrepp. Det är viktigt att skapa en lyhördhet för små antydningar och att inbjuda till samtal, avslutar Kjellgren.
Åsa Persson
red@dagensjuridik.se
