Det skiljer sig åt i etablering på arbetsmarknaden för nyanlända som deltagit i Arbetsförmedlingens etableringsinsatser. Skillnaderna syns både mellan män och kvinnor och mellan olika kommuner.
Det visar en ny rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).
– Det är inte enkelt att förklara skillnaderna. Vi finner inget tydligt mönster. När vi exempelvis tar hänsyn till ursprungsland, befolkningssammansättning, långtidsarbetslöshet och vilka insatser de nyanlända tagit del av så är skillnaderna mellan kommuner fortfarande stora. Det går inte att entydigt säga att det är storstäder eller landsbygdskommuner som lyckats bäst, eller att kommuner som tagit emot nyanlända från en särskild region eller med särskilda egenskaper lyckas bättre eller sämre än andra kommuner, säger Linus Liljeberg, som är en av rapportförfattarna.
Följde nyanländas etablering
Enligt IFAU följde rapportens författare nyanlända som började i Arbetsförmedlingens etableringsinsatser under åren 2010–2014. Totalt rör det sig om cirka 55 000 personer.
Rapportens författare observerade sedan de nyanländas sysselsättning, förvärvsinkomster, mottagande av studiemedel och försörjningsstöd fram till år 2015.
Stora skillnader mellan könen
Rapporten visar att det gick betydligt bättre för nyanlända män än kvinnor på arbetsmarknaden. Tre år efter påbörjade etableringsinsatser hade 38 procent av männen sysselsättning, medan motsvarande siffra för kvinnor endast var 19 procent. Sett till andelen män och kvinnor som har studiebidrag eller försörjningsstöd var skillnaden dock mindre.
Enligt IFAU deltog män oftare i arbetsmarknadsutbildning och praktik. Enligt rapporten förklarar det dock endast en liten del av skillnaden.
– Att det går bättre för nyanlända män är välkänt, men att en så liten del kan förklaras av exempelvis utbildning eller deltagande i åtgärder är möjligen mer förvånande, säger Olof Åslund som är en av rapportförfattarna.
Olika resultat mellan kommuner
Rapporten visar även att det skiljer sig åt mellan kommuner sett till andelen nyanlända som var sysselsatta, hade försörjningsstöd eller studiemedel.
Skillnaderna kvarstår även när hänsyn tas till flera bakgrundsfaktorer, både individuella och lokala.
– En viktig fråga för framtida studier är om det finns skillnader i arbetssätt på olika arbetsförmedlingskontor eller i olika kommuner som inte fångas i vår studie, eller om variationerna till största delen beror på slumpmässiga faktorer, säger Linus Liljeberg.
