”Stolthet och fördom mot sociala medier kan leda till felaktig rättstillämpning”

KRÖNIKA – av jur kand Linda Bohlin, Juristpunkten

Det är måndag och jag befinner mig i Småland där jag precis genomfört en förhandling där facebook var en tydlig röd tråd till en av de stora konflikterna. Domaren nickar igenkännande trots att han av utseendet att döma är i pensionsåldern.

Uppe i Norrland ingavs för några veckor sedan en bevisuppgift med printscreens, bilder och meddelanden från facebook. Byrån jag arbetar på får in uppdrag genom google, facebook och twitter och min bästa väns 75-åriga mormor bloggar från sin rosa laptop.

Hur kan det då fortfarande, år 2013, komma sig att den här typen av bevisning fortfarande ständigt blir ifrågasatt i rättssalen?

För ett år sedan skrev jag en arg artikel om domstolarnas okunnighet om sociala medier. Polis och åklagare har under flera års tid utbildats och uppdaterats om utveckling i cypervärlden. Det är en självklarhet i det första och andra steget i rättskedjan. Hur kan det då komma sig att det inte är en självklarhet, i den för många, slutliga instansen i rättskedjan? Där det är som allra viktigast att alla bevis blir slutligt utredda.

I både brottmål och tvistemål kan en printscreen göra skillnad, en incheckning på facebook kan leda till att nya vittnen vaskas fram och bevis kan uppdagas som annars aldrig skulle komma fram.

Trots att det gått ett år sedan jag uppmärksammade detta och trots en massiv debatt i media om sociala medier så har det alltså på vissa platser stått helt stilla. Vi ombud står och stampar medan mål avgörs utan en rättvis bevisprövning till följd av denna stolthet och fördom hos rättens ledamöter.

Stoltheten att våga erkänna att man inte förstår och fördomarna mot sociala medier som icke trovärdiga, som en modefluga kan kosta oskyldiga människor livet.

Lite dramatiskt kanske, tänker många. Men jag gick med i mitt första sociala nätverk när jag var 13 år gammal och har 14 års erfarenhet av detta så tro mig när jag säger att sociala medier är här för att stanna.

Det är den verkligheten som vi har på vårt bord idag och om inte alla jurister, oavsett arbetsplats, öppnar ögonen och sina sinnen och accepterar sociala medier som vilket bevismedel som helst så kommer vi gå en farlig väg till mötes.

Den här typen av bevis är i de flesta fall indiciebevisning som tillsammans kan skapa en stark indiciekedja och kan bli avgörande i vågskålen när det slutliga avgörandet ska falla.

Låt år 2013 bli året då varje ledamot av rätten, eller varför inte varje verksam jurist, blir medveten om att sociala medier är här för att stanna!