Rapporten, som tagits fram på uppdrag av regeringen, bygger på intervjuer med arbetslösa som är deltagare i Arbetsförmedlingens sysselsättningsfas och med arbetsförmedlare. Den visar att det finns flera samverkande orsaker till långtidsarbetslöshet.
Deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantins sysselsättningsfas har i genomsnitt varit inskriva hos Arbetsförmedlingen i närmare sju år, enligt Statskontorets rapport.
Orsakerna till att de befinner sig där är ofta samverkande – det kan till exempel handla om avsaknad av gymnasieutbildning i kombination med ohälsa och att personen närmar sig pensionsåldern.
Statskontoret skriver att en lång tid i arbetslöshet dessutom försämrar motivation och förutsättningarna för att komma tillbaka till arbete. Till exempel minskar värdet av den arbetssökandes utbildning över tid och nätverken blir inaktuella.
En annan orsak till att personer som är långtidsarbetslösa inte erbjuds arbete är att deras kompetens inte längre efterfrågas på arbetsmarknaden. Personer som varit arbetslösa under lång tid kan därför ha utbildningsbehov som inte alltid tillgodoses.
– Bristande individuellt stöd innebär att de långtidsarbetslösa inte får tillräckligt effektiva insatser för att ta sig in på arbetsmarknaden, säger Statskontorets generaldirektör Yvonne Gustafsson i ett pressmeddelande.
Statskontoret har kommit fram till att deltagare i sysselsättningsfasen får för lite individuellt stöd i förhållande till sina behov. Få enskilda möten, många sökande per arbetsförmedlare och byten av arbetsförmedlare ökar risken för att dessa inte lär känna de sökande.
Statskontorets utredning tyder på att dold ohälsa är ett större problem än vad tidigare statistik och uppföljning visar. Ibland upptäcks inte detta förrän de arbetssökande kommer till sysselsättningsfasen, vilket också kan kopplas till att arbetsförmedlarna inte lär känna de sökande tillräckligt väl för att se individens verkliga förutsättningar och behov.
Foto: TT
