”Låga beviskrav, diffusa domskäl och lagar som inte följs – stärk rättssäkerheten i skattemål!”

DEBATT – av advokaterna Börje Leidhammar, Per Dahlkvist, Raoul Smitt, Johan Linder Säverman och Kristina Söderman 

Skatterätten är ett komplicerat rättsområde som dessutom är utsatt för ständiga förändringar med ökat internationellt inslag genom bland annat EU och Europadomstolen. Den skattskyldige förutsätts likväl kunna föra sin talan på egen hand utan ombud i tvister i domstol om beskattningen. Utrymmet för skilda bedömningar och oförutsebarhet är stort.

Skatteverkets skyldighet enligt lag, att objektivt ta tillvara den skattskyldiges intressen i domstol, är närmast att göra Skatteverkets tjänstemän till både åklagare och försvarsadvokat – det är inte rättssäkert och fungerar naturligtvis inte. Det gör inte heller domstolarnas utredningsskyldighet.

På vaga grunder kan Skatteverket göra en brottsanmälan och parallella utredningar och processer i Skatteverket, hos åklagaren och i domstol kan pågå i åratal.

I domstol blandas vid förhandling i skattemål regelmässigt sakframställning, bevisning och plädering ihop och kompetensen hos Skatteverkets processförare är mycket varierande.

Låga beviskrav i skattemål gör att domstolen i tveksamma fall håller sig till Skatteverkets bedömning under det diffusa domskälet ”en samlad bedömning”.

Vår mångåriga gemensamma erfarenhet är att skattskyldiga som part ofta har lågt förtroende för Skatteverkets agerande i domstolen.

Att under lång tid leva med en sådan osäkerhet och oro som den nuvarande ordningen innebär är för många enskilda och företagare närmast outhärdlig med allt vad det innebär för familje- och yrkesliv och möjlighet att planera verksamheten.

I utredningen Fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen och specialisering för skattemål (SOU 2014:76) har nyligen lämnats förslag som delvis rättar till obalansen mellan Skatteverket och den skattskyldige. Regeringens nyligen lämnade remiss till Lagrådet om nytt förfarande för hantering av skattetillägg och skattebrott syftar till att Sverige inte ska bryta mot förbudet i Europakonventionen mot dubbla förfaranden för samma gärning.

Specialisering, ökad processledning och eliminering av dubbla förfaranden är steg i rätt riktning bortsett från förslaget om begränsningar av rätten till muntlig förhandling i kammarrätt.

Det behövs dock mycket mer. Vi anser att det är hög tid att lagstiftaren nu tar ett rejält grepp om skatteprocessen och gör den rättssäker och minskar riskerna för felaktiga beskattningsbeslut till den skattskyldiges nackdel.

Nedan följer våra förslag som i allt väsentligt bygger på Sveriges advokatsamfunds remissvar över SOU 2014:76).

Förberedelser i skattemål – yrkanden, grunder och invändningar
Domstolen bör regelmässigt kalla parterna till en muntlig förberedelse för att klargöra yrkanden, grunder och vad som ska bevisas i målet. Då bör också ställning tas till i vilka hänseenden målet bör behandlas skriftligt och eller muntligt.

Processen blir därmed mer förutsebar och den skattskyldige ges möjlighet att komma till tals på ett helt annat sätt än vad som är fallet idag.

Bestämmelsen i 13 § förordningen om mål i allmän förvaltningsdomstol – som bland annat föreskriver att i en dom ska anges parternas yrkanden och invändningar – bör överföras till 30 § förvaltningsprocesslagen.

Dom ska inte få grundas på omständighet som part inte åberopat till grund för sin talan.

Skärp kraven för brottsanmälan
Det nuvarande anmälningsförfarandet som bygger på att Skatteverkets tjänstemän gör en bedömning av om det kan antas att ett brott begåtts bör ersättas av ett obligatoriskt samråd med åklagare om anmälan bör ske. Många brottsanmälningar idag leder inte till någon åtgärd från åklagarens sida och den enskilde tillfogas ett omotiverat lidande med stor oro.

Beviskraven i skattemål och vad som är bevisat
Beviskraven i skattemål bör skärpas. Det bör i skatteförfarandelagen skrivas in krav liknande dem som gäller i brottmål. Legalitetsprincipen inom skatterätten skulle därmed få samma genomslag som i straffrätten, det vill säga ingen skatt eller straff utan uttryckligt stöd i lag. Risken för felaktiga beslut till den skattskyldiges nackdel skulle minska väsentligt.

De nuvarande kraven om ”sannolikhet”, ”mycket sannolikt” och ”klart framgå” är rättsosäkra som grund för beskattning. Bestämmelsen i 30 § förvaltningsprocesslagen bör kompletteras med en bestämmelse av motsvarande innebörd som den i 30 kap. 5 § 5 rättegångsbalken, det vill säga att domskälen även ska innehålla uppgift om vad som är bevisat i målet. Även detta är en åtgärd som skulle stärka rättssäkerheten och inskärpa vikten av tydliga domskäl.

Rättsligt biträde
Möjligheter för den skattskyldige i komplicerade mål och eller som rör stora ekonomiska värden att kunna få rättsligt biträde förordnat av rätten och som ersätts av allmänna medel måste finnas. Den skattskyldige måste ges möjlighet att komma till tals i skattemål på jämbördiga grunder med Skatteverket. Den nuvarande ordningen är direkt rättsosäker.

Åberopsbörda
I skattemål har Högsta förvaltningsdomstolen uttalat att frågan om huruvida eftertaxering kan ske ska bedömas endast med beaktande av den av det allmänna anförda grunden härför (RÅ 1987 ref. 97). Även i andra avgöranden i skattemål har Högsta förvaltningsdomstolen anpassat sin prövning till hur skattemyndigheten utformat sin talan och den utredning som presenterats i målet (t.ex. RÅ 1992 ref. 21).

Ett överklagande av ett beskattningsbeslut kan avslås av domstolen med ”åberopande” av omständigheter hänförliga till ett annat händelseförlopp än vad som åberopats av Skatteverket. Domstolarna kan vidare avslå den enskildes talan med hänvisning till att en viss sakomständighet inte ansetts bevisad, trots att den offentliga parten inte förnekat omständigheten.

Genom att den allmänna parten tvingas bemöta de grunder som den enskilde parten åberopar kan den enskildes förståelse öka för sakomständigheterna och utgången av målet. För att uppnå detta bör införas en bestämmelse av innebörd som den i 17 kap. 3 § andra meningen rättegångsbalken att dom inte får grundas på omständighet som det allmänna inte åberopat till grund för sin talan. Detta skulle i avsevärd grad stärka rättssäkerheten och förutsebarheten i rättstillämpningen.

Möjlighet att hänskjuta prejudikatfråga
En möjlighet att få en prejudikatfråga hänskjuten till Högsta förvaltningsdomstolen redan i samband med handläggningen i förvaltningsrätten skulle ge en betydligt förbättrad rättssäkerhet och även förbättra förutsebarheten. En sådan möjlighet torde också leda till samhällsekonomiska vinster särskilt i kombination med en ökad möjlighet för allmänna ombudet att ansöka om förhandsbesked i enlighet med förslag i SOU 2014:62.

Advokat Börje Leidhammar

Advokat Per Dahlkvist

Advokat Raoul Smitt

Advokat Johan Linder Säverman

Advokat Kristina Söderman

Bland författarna märks Börje Leidhammar, numera advokat och adjungerad professor i skatterätt. Börje Leidhammar doktorerade på en avhandling om bevisprövning i skattemål och han har tidigare varit bland annat domare i förvalningsdomstol och skattedirektör vid fd Riksskatteverket.