På 1980-talet jobbade en stor del av personalen på socialtjänstens individ- och familjeomsorg med de flesta arbetsuppgifter som mötet med en klient kan medföra.
Numera är det vanligt att socialarbetare bara sysslar med en viss problematik, till exempel missbruk, ekonomiska svårigheter eller barn som far illa.
– De flesta klienter måste därför träffa flera specialiserade socialarbetare, och ingen av dem har ett helhetsansvar eller kunskap om klientens hela situation.
Det konstaterar Marek Perlinski, som nyligen försvarat sin avhandling Skilda världar – specialisering eller integration i socialtjänstens individ- och familjeomsorg vid Umeå universitet.
Han menar att utvecklingen inte följer intentionerna i socialtjänstlagens förarbeten, som genomsyrades av en idé om helhetssyn.
– Lite drastiskt uttryckt kan man säga att socialtjänstlagen och socionomutbildningarna eftersträvar socialarbetare med bred professionell kompetens, medan kommunerna föredrar en organisation med mycket specialiserade arbetsuppgifter, säger Marek Perlinski.
Han anser att en specialiserad organisation skapar en mängd hinder för bra klientrelationer.
– Risken är att helhetsbilden av klienten går förlorad, och att socialarbetarnas professionalitet trängs undan av en mer administrativ kompetens.
Många kommuner strävar efter en ännu mer specialiserad socialtjänst med ännu fler specifika arbetsmetoder. Förhoppningen är att utvecklingen mot en sådan så kallad evidensbaserad praktik, EBP, ska leda till en effektivare och billigare socialtjänst.
Socialarbetarna i Marek Perlinskis studie menar att EBP inte automatiskt leder till en bättre och effektivare socialtjänst och nöjdare klienter, snarare tvärtom.
