”Som uppgjorda fotbollsmatcher när vittnen avvisas i uppgjorda rättegångar”

DEBATT – av Monica Dahlström-Lannes, f.d. polis och författare

Uppgjorda fotbollsmatcher förekommer i Sverige. På samma sätt förekommer uppgjorda rättsprocesser där domstolar avvisar vittnen i vålds- och sexualbrottsmål. Som i Helsingborg där fyra av målsägandens kallade vittnen avvisades dagen före förhandlingen då den misstänktes advokat kontaktade en rådman. Offret fick därmed ingen stödbevisning och förövaren dömdes enbart till böter, trots att åklagaren hade beskrivit misshandeln som hänsynslös och yrkat på fängelse.

Hovrätten beviljade dock prövningstillstånd efter överklagande och fann att tingsrätten brutit mot lagen, Rättegångsbalken. Hela rättegången måste därför tas om ett helt år senare. JO fann inte skäl till granskning. Dock hade samma tingsrätt tidigare kritiserats av JO sedan nio vittnesmål osynliggjorts i en annan dom.

I ytterligare ett misshandelsfall friades också den misstänkte i brist på bevis. Två dagar före rättegången hade den misstänkte begärt att vittnen skulle avvisas och fick tingsrättens gehör. Den våldsutsatta kvinnan hade läkarintyg och ett erkännande av brottet fanns också i ett polisförhör. I domen stod det att misshandeln inte kunde styrkas!

Själv blev jag kallad till en länsrättsförhandling i Stockholm som gällde två barn i skolåldern. Kallad var också en läkare som träffat barnen och skulle yttra sig om deras psykiska status efter traumatiska upplevelser. Förhandlingen gällde verkställighet av polishämtning eftersom mamman inte ville lämna ut sina barn till pappan som misstänktes för både misshandel och sexuella övergrepp.

När läkaren skulle yttra sig i rättssalen protesterade den misstänkte pappan. Han ville inte att läkaren skulle vittna till barnens fördel. Domstolen hade överläggning och protesten godkändes. Läkaren fick lämna rättssalen. I ett mål som gällde barnen fick alltså den misstänkte vårdnadshavaren själv bestämma vem som skulle vittna!

Nyligen prövades en vårdnadsfråga i en tingsrätt som gällde en flicka. En rektor hade hört henne säga att pappan hade slagit henne. En psykoterapeut berättade vilken stor skada flickan tog av att leva under extremt otrygga förhållanden. Flickans styvpappa vittnade om 150 dokumenterade fel, enbart i en socialutredning. Domstolen nämnde också att tillsynsmyndigheter kritiserat kommunen vid 15 tillfällen, men lät ändå besluten vila på direkt felaktiga dokument.

En pensionerad polis som följt fallet i fyra år vittnade om flickans absoluta vilja, om hennes förtvivlan och rädsla och hur hon gömde sig när hon såg pappan. Flickan hade självmordstankar. Polisen vittnade också om att han hade faktakontrollerat alla pappans anklagelser mot mamman, men inte någon gång funnit att dessa stämde.  

Själv beskrev jag, före detta polis, hur polisutredningen saboterades av socialtjänsten. Den misstänkte pappan ringde bara upp en handläggare och blev informerad mitt under pågående förundersökning. Det kunde man läsa i socialtjänstens egna journaler. Utredande poliser hade gett upp. Jag refererade också till polisens ingripandemeddelande där pappan beskrevs som våldsam. En familjehemskonsult bekräftade också flickans vilja.

Samtliga sex personer, utan anknytning till varandra, förde fram flickans entydiga vilja. Rätten fick också ta del av brev och ljudinspelningar från flickan. Om detta stod ingenting i domstolens beslut! Pappan fick behålla hela vårdnaden.

Får det verkligen gå till så här? Och vad är det för mening med kostsamma och meningslösa förhandlingar när processen inte är opartisk? Var finns rättsskydd och rättssäkerhet?

Och var finns ni seriösa journalister, forskare och jurister? Det är dags att reagera och agera!

”Domstolarnas verksamhet ska utgå från medborgarnas intresse. För domstolarna är målet att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt.” /Domstolsverket