– Kartläggningen visar att det finns kommuner som har uppenbara skäl att tillämpa en socioekonomiskt viktad resursfördelning, samtidigt som det finns kommuner som inte har det behovet, säger Maria Caryll, sektionschef på avdelningen för utbildning och arbetsmarknad på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
– Det väcker frågan om hur motiverat det är att ha en generell reglering i skollagen som säger att alla kommuner ska differentiera resurserna utifrån dessa faktorer.
Sammanlagt svarar 158 av 277 kommuner att de tillämpar en socioekonomisk resursfördelningsmodell i grundskolan.
Av storstads- och storstadsnära kommuner är det tre fjärdedelar och av de små och glesbygdskommunerna strax över hälften.
Enligt kartläggningen har många kommuner har tillämpat socioekonomiska resursfördelningsmodeller under en lång tid.
De vanligaste faktorerna bakom omfördelningen är vårdnadshavarnas utbildningsnivå och utländsk bakgrund.
Drygt fyra av tio kommuner som besvarat enkäten uppger att de inte tillämpar någon socioekonomisk resursfördelningsmodell.
Av dessa uppger fler än hälften att de inte har det behovet eftersom kommunen har få skolor utan några påtagliga skillnader i elevsammansättningen.
